Sjuksköterskors aggression- och våldsprevention i omvårdnadsmötet med patienten

Sammanfattning: Bakgrund Våld mot vårdpersonal har ökat i Sverige. Av alla professioner tillhör sjuksköterskor en av de yrkesgrupper som löper högst risk för hot och våld på arbetsplatsen. Detta försämrar ofta personalens psykiska och fysiska hälsa samt deras förmåga att ge god omvårdnad. Behovet av utbildning i våldsprevention är stort hos sjuksköterskor. Otillräcklig kunskap om våldsprevention ökar risken att patienter hamnar i situationer där de upplever behov av att ta till hot och våld. Riskfaktorer finns hos både patient och sjuksköterska samt i interaktionen dem emellan. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors aggression- och våldsprevention i omvårdnadsmötet med patienten. Metod Vald metod var allmän litteraturöversikt. Artikelsökningar skedde i CINAHL och PubMed. Tjugo kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. Tematisk analys tillämpades för att identifiera teman och i konsensus framkom två huvudteman som vidare presenteras i resultatet. Resultat De två huvudteman som framkom var prevention i tidigt skede och skyddsfaktorer i omvårdnadsmötet. Sjuksköterskans uppmärksamhet på patientens beteende, tidig våldsriskbedömning samt tidiga insatser för att trappa ned aggressionen betraktades vara centralt i våldsprevention. Kontinuerlig information från sjuksköterska till patient minskade aggressionsrisken. Flera aspekter av personcentrerad omvårdnad samt utbildning i våldsprevention framkom som essentiella skyddsfaktorer. Detta ökade sjuksköterskors förmåga att förebygga och hantera aggression. Slutsats Respektfull och informativ kommunikation samt personcentrerad omvårdnad är essentiella delar i sjuksköterskors aggression- och våldsprevention. Att etablera en god och tillitsfull relation i omvårdnadsmötet med patienten är grundläggande. Tidig våldsriskbedömning och tidiga åtgärder ansågs vara väsentligt. Kunskap om utbildning i aggression- och våldsprevention minskar risken för att aggression uppstår.