En studie av bolagsledningens och revisorernas skadeståndsansvar för bonusprogrammen i Skandiaaffären

Sammanfattning: Ett aktiebolag leds och kontrolleras av styrelse, VD och revisor med reglerade uppgifter och ansvar. Det är dock aktieägarna som bär den ekonomiska risken i ett aktiebolag. För att aktieägarnas intressen skall säkras måste de som leder bolagets verksamhet de vara underordnade ägarna och ha ett ansvar mot bolaget och dess ägare. Det associationsrättsliga skadeståndsansvaret för styrelseledamöter, VD och revisorer regleras i 29 kap ABL. Ansvaret delas in i internt och externt ansvar d.v.s. ansvar mot bolaget respektive aktieägare och tredje man. För att ansvar skall inträda skall en skada inträffat under uppdragets fullgörande, antingen uppsåtligen eller av oaktsamhet. ABL:s regler har ett preventivt syfte och processer om skadeståndsansvar är mycket ovanliga. Trots det inträffar ibland skandaler i näringslivet som leder till att reglerna aktualiseras. Under hösten 2003 spreds den s.k. Skandia-affären i media vilket ledde till stor uppmärksamhet på bolagsstyrning, bolagsorganens ansvar och förtroendet för näringslivet. Skandalen berörde tvivelaktiga transaktioner inom koncernen, lägenhetsaffärer och skenande bonusprogram. Uppsatsen behandlar endast ansvaret för bonusprogrammen. Skandia-affären granskades i ett antal utredningar. Det framkom ett antal oegentligheter men det ledde inte till att någon domstolsprövning om skadeståndansvar för VD, styrelseledamöter och revisorer. Informationen om hur de två bonusprogrammen Sharetracker och Wealthbuilder hanterades är i många hänseenden mycket oklar och det är därför svårt att avgöra om det var rätt att ingen krävdes på skadestånd. Det är fyra händelser som kan leda till en diskussion om skadeståndsansvar&semic hur taket togs bort hos Sharetracker och Wealthbuilder, obehörigt slutna tilläggsavtal samt hur bonusprogrammen redovisades. Informationen om hur taket hos Sharetracker togs bort samt hur redovisningen rapporterades och granskades är mycket oklar och jag förstår att det måste ses som osäkert om det finns skäl till skadeståndansvar för de inblandade. Däremot så känns det konstigt att ingen krävdes på skadestånd för hur taket på Wealthbuilder togs bort samt de tilläggsavtal som gynnade personer i ledningen på mer pension än styrelsen beslutat. Det finns här enligt utredningarna konkreta bevis, som underskrivna dokument, på att besluten fattades i obehörig ordning av VD. Allt ansvar kan dock inte läggas på VD då styrelsen har ett tillsynsansvar samt att revisorerna har ett ansvar att granska redovisningen. Det var ingen som uppmärksammade problemen med de obehörigt fattade besluten förrän skandalen spreds i massmedia och de borde således bära viss del av ansvaret. Det kan konstateras att det är svårt att avgöra om någon skulle kunna krävas på skadestånd för händelserna runt bonusprogrammen. Det hade dock varit önskvärt med en prövning för att slutligen fastställa ansvaret.