Fysisk aktivitet som rehabilitering vid smärta : att hjälpa eller stjälpa?

Sammanfattning: Syfte Syftet med denna uppsats var att ta reda på vilka effekter, såväl positiva som negativa, fysisk aktivitet kan ha hos människor i rehabilitering. Följande frågeställningar användes: Vilken bakgrund har de olika smärttillstånden? Vilken form av fysisk aktivitet och vilken duration, frekvens och intensitet används? Hur påverkas personerna i fråga av den fysiska aktiviteten på smärttillståndet - positiva/negativa effekter? Metod Studien baseras på fem intervjuer med kvinnor i rehabilitering, i form av sjukgymnastik. Detta för att på bästa sätt kunna studera och belysa hur människor kan påverkas positivt eller negativt av fysisk aktivitet vid olika fysiska smärttillstånd. Svaren från intervjuerna har sedan sammanställts och jämförts med tidigare forskning och annan litteratur inom området. Litteraturstudier har även bedrivits både för bakgrundsinformation samt för ökad kunskap inom ämnet. Resultat Resultatet visade att de intervjuade kvinnorna som går på rehabilitering, upplever förbättrad fysisk kapacitet och minskad smärta vid träning, oavsett de olika smärttillstånden och smärtorsakerna för respektive intervjuperson. De aktuella smärttillstånden var arbetsskada, olycksfallsskada, idrottsskada, utbrändhet samt medfödd funktionsnedsättning. Alla intervjupersoner har tränat under olika långa perioder och de går alla på rehabilitering under obestämd tid - det beror på hur kroppen fortsätter att svara på träningen och hur man själv upplever träningens effekter. Alla upplever, hittills, att träningen givit positiva effekter förutsatt att man endast tränar efter egen förmåga samt att man inte tränar för hårt, vilket resulterar i bakslag med negativa effekter. Gemensamt för de intervjuade är att de upplever positiva effekter vid underhållen träning, det vill säga att man regelbundet tränar på en lagom nivå och inte gör långa uppehåll i sin träning. Träningsuppehåll, har enligt de intervjuade, påvisat en upplevd ökad smärta och mindre rörlighet än vid uppehållen träning. Slutsats Fysisk aktivitet som rehabilitering ger positiva effekter så länge träningen individanpassas och ser till aktuellt smärttillstånd. Regelbundenhet samt en lagom nivå på frekvens, duration och intensitet är ledorden för optimala effekter.