Barnperspektiv & Fotboja 2009. En kvalitativ studie om barnperspektivet inom intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att undersöka om barnkonventionen införlivas inom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Följande tre frågeställningar har styrt arbetet. • I vilken omfattning har barnperspektivet införlivats i föreskrifter rörande intensivövervakning med elektronisk kontroll? • Hur ser kunskapsläget ut om barnperspektivet, bland de personer som arbetar med intensivövervakning med elektronisk kontroll? • På vilket sätt bemöts barn vid kontroller i hemmen? Uppsatsen bygger på sex stycken kvalitativa intervjuer, tre från frivårdsinspektörer, tre från externa kontrollanter inom frivården. Den vetenskapliga utgångspunkten i studien präglades av hermeneutik och analysmetoden av intervjuerna utgår ifrån adhoc metoder. Resultatet från intervjuerna har tolkats och analyserats utifrån tidigare utredningar och rapporter om barnperspektiv och intensivövervakning samt utifrån det teoretiska perspektivet KASAM. Att arbeta som frivårdsinspektör innebär att man utövar myndighetsutövning mot enskilda och tjänstemännen följer föreskrifterna noggrant. Barnperspektivet beaktas i viss utsträckning i föreskrifterna. Tolkningsutrymmet är stort och inte alltid så självklart. Jag fann i min studie att tjänstemännen har begränsad kunskap om FN:s barnkonvention och barnperspektivet. Det var problematiskt för dem att relatera begreppen till deras yrke som frivårdsinspektörer, trots att de möter många barn till föräldrar som verkställer sitt straff genom fotboja. Trots detta så upplever jag att tjänstemännen värnar och beaktar barn i utredningar om intensivövervakning med elektronisk kontroll, dels för att föreskrifterna i vissa hänseenden stadgar att beakta barn och dels för att de själva är föräldrar eller har bekanta med små barn. De har personlig kunskap om barns och deras behov, som de har med sig i arbetet med den dömde och dennes familj. Studien visar att de externa kontrollörerna till stor del saknar kunskap om anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen. Min tolkning är att barnkonventionen inte införlivats i tillräcklig grad inom intensivövervakning med elektronisk kontroll.