Illamående i ambulanssjukvård

Sammanfattning: Illamående är en subjektiv upplevelse som kan skapa lika stort lidande för patienter som smärta. Postoperativt illamående och cytostatikainducerat illamående är välkända fenomen och är väl studerade. Patienter som varit utsatta för trauma eller hjärtsjukdom upplever också illamående som symptom. Inom ambulanssjukvården vårdas ofta patienter som varit utsatta för trauma eller lider av någon sorts hjärtsjukdom. Dessutom utsätts patienter för rörelse under transporten som kan bidra med risker för rörelsesjuka. Illamående som fenomen i en generell population inom ambulanssjukvården är sparsamt studerat tidigare. Studiens syfte var att beskriva om och till vilken allvarlighetsgrad de patienter som vårdas i ambulans besväras av illamående. Metoden var kvantitativ enkätstudie. Under två månaders tid samlades data in från patienter som transporterades i ambulans på en ambulansstation i Stockholm. Som bedömningsinstrument användes Numeric Rating Scale 0-10 (NRS 0-10). I Studien inkluderades 195 patienter. I resultatet sågs en förekomst på ca 29 procent av illamående med en mindre skillnad mellan män och kvinnor. Endast 3,8 procent utvecklade illamående under vårdtiden. Allvarlighetsgraden av illamående var måttlig med en bedömning på NRS 4, mätt som median. Reducering av illamående efter transport sågs i alla grupper. Hos personer som söker ambulanssjukvård är prevalensen av illamående relativt hög. Allvarlighetsgraden är i de flesta fall måttligt besvärande. Troligen finns en tendens att underbehandla illamående inom ambulanssjukvården