Borde djurplågeri anses vara ett artbrott? - En kritisk analys av rättsläget

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Författare: Eline Palm; [2017]

Nyckelord: Djurplågeri; Law and Political Science;

Sammanfattning: Djurplågeri ses i allmänhet inte som ett artbrott efter det prejudicerande rättsfallet NJA 2006 s.339. Min uppsats undersöker om det finns goda rättsliga skäl till att betrakta djurplågeri som ett artbrott. Huruvida ett brott ska anses vara ett artbrott eller inte fastslås huvudsakligen av HD:s praxis, eftersom varken lag eller förarbeten ger uttömmande information kring begreppet. Huvudsakliga artbrottskriterier är om brottsligheten antagit en viss utbredning, elakartade former samt om brottet är svårförebyggt eller svårupptäckt. Det har också argumenterats att i begreppet intolkas kriminalpolitiska intressen, som att kunna styra den allmänna opinionen och skärpa synen på vissa brott. Vid tiden för ovan rättsfall var mörkertalet stort vad gällde utbredningen och formerna av djurplågeri över landet. Samma år framkom nämligen i en rapport från Djurskyddsmyndigheten att kontrollerna av djurskyddet var allvarligt bristfälliga. Man förstatligade därför kontrollerna år 2009. Därefter såg man en statistisk ökning av förelägganden och omhändertaganden. Även brott mot djurskyddslagen och djurplågeribrott ökade. Polismyndigheten noterade att djurplågeriet börjat anta allvarliga former med sadistiska förtecken. Det finns dessutom sekretessbestämmelser som omöjliggör för hälso-och sjukvårdspersonal samt socialtjänsten att lämna vidare uppgifter om djurskyddsproblem till berörd kontrollmyndighet. Detta har länge bidragit till ett mörkertal av husdjur som far illa i privata hem. Djuren har underskattats i riskbedömningar i våldsrelationer. Nyligen har riksdagen dock röstat igenom ett förslag om sekretessbrytande bestämmelse. I förslaget fokuseras på det kriminalpolitiska intresset av att komma åt djurplågeri, eftersom studier visat på ett starkt samband mellan våld i nära relationer och djurmisshandel. Den statliga utredningen av en ny djurskyddslag har fastslagit att djurens välmående är viktig för folkhälsan. Vissa djurarter har till och med börjat få status som familjemedlemmar. Skyddsintresset för djurplågeri är enligt lagstiftning samhällets intresse av att djur behandlas väl. Då djuren inte anses som målsägande i djurplågerifall, befinner de sig i en utsatt brottsofferställning, utan möjlighet att hävda sin rätt. Eftersom vi människor och djuren har ett ömsesidigt beroende av varandra, finns det ett kriminalpolitiskt intresse i att skärpa synen på djurplågeri. I Sverige bidrar vidare den juridiska statusen djur har till att de inte prioriteras i svenska rättssystemet, och straffvärdet blir lågt. HD hänvisade i NJA 2006 s.339 till bl a påföljdsstatistik för att dra slutsatser om djurplågeri och artbrott. Det har framförts att rätten undervärderar djurens lidande till förmån för gärningsmannens situation, och därför missbedömer straffvärdet. Kritiker har, som stöd för sin kritik, exemplifierat med ett enligt dem typiskt felbedömt vanvårdsfall. NJA 2006 s.339 delar många likheter med detta fall, och det är därför beklagligt att fallet fått prejudicerande verkan. Sammanfattningsvis anser jag att min uppsats visar att djurplågeri är utbrett, har antagit allvarliga former med sadistiska förtecken samt har ökat sedan rättsfallet NJA 2006 s.339. Djurplågeri är dessutom svårupptäckt och viktigt att förebygga, både med hänsyn till folkhälsan och för att förebygga och komma åt våldsrelationer. Avslutningsvis anser jag att det finns starka rättsliga skäl till att djurplågeri borde ses som artbrott, med presumtion för fängelse.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)