(Inte) som andra barn En diskursanalytisk studie om hur ensamkommande barn konstrueras inom socialtjänsten

Sammanfattning: Genom ett lagförtydligande som trädde i kraft i juli 2006 har landets kommuner och de kommunala socialtjänsterna fått ett utökat ansvar när det gäller att se till att ensamkommande barn får det stöd de behöver. Detta ansvar börjar med att socialtjänsten utreder och bedömer ensamkommande barns behov. Utgångspunkten i den här uppsatsen är att socialtjänsten är en institution med maktposition när det kommer till att beskriva och bedöma individerna och deras behov. Övergripande syfte med denna uppsats är att studera hur ensamkommande barn kommit att konstrueras inom socialtjänsten. Jag fokuserar på språket och hur det används i arton barnavårdsutredningar avseende ensamkommande barn. Barnen som de barnavårdsutredningarna avser anlände till en västsvensk kommun under perioden 2009-2014 och var ankomsten mellan 2.5 till 17.5 år gamla. Uppsatsen tar sin teoretiska ansats i ett diskursanalytiskt perspektiv och Michel Foucaults termer makt/kunskap och diskurs. Motstidiga konstruktioner av ensamkommande barn identifieras i uppsatsen. Ibland görs de ensamkommande barnen till barndomslösa barn. Andra gånger konstrueras de utifrån sina traumatiska upplevelser av krig och konflikter. Vidare konstrueras ensamkommande barn till skötsamma och lätthanterliga barn. Etnicitet, ursprung och religion är alla viktiga i konstruktionen av det ensamkommande barnet. Uppsatsen visar att ensamkommande barn konstrueras utifrån en föreställd normalitet och blir tillskrivna olikhet i förhållande till andra barn.