Om allt går åt skogen : organiseringen av den svenska livsmedelsberedskapen och skogsmiljöernas bidrag ur ett kapacitetsperspektiv

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur organiseringen av den svenska livsmedelsberedskapen ser ut. Bakgrunden till detta är att Sverige för första gången sedan början av 2000-talet har påbörjat återuppbyggnaden av ett civilt försvar, där livsmedelsberedskapen är en aspekt att ta hänsyn till. Vidare är syftet med uppsatsen att undersöka vad denna organisering innebär för problem och möjligheter i arbetet med livsmedelsberedskap – något som granskas utifrån ett kapacitetsperspektiv. Historiskt sett har skogen varit en viktig resurs vid livsmedelskriser, och i med den låga självförsörjningsgrad vi har idag i Sverige är det även relevant att se på hur denna inhemska och alternativa livsmedelsresurs uppfattas av aktörerna. Detta har lett till att jag har följande frågeställningar: Hur har man idag organiserat den svenska livsmedelsberedskapen och hur kan man förstå denna organisering kring livsmedelsberedskap utifrån kapacitetsteori? Vilka problem och möjligheter uppstår i denna organisering? Hur tänker aktörerna kring skogen som livsmedelsresurs, och hur kan detta förstås utifrån kapacitetsteori? Insamling av material till uppsatsens bakgrund har byggt på en litteraturstudie för att beskriva den kontext den svenska livsmedelsberedskapen befinner sig i. För att samla in min empiri har jag intervjuat fjorton informanter från elva aktörer som arbetar med livsmedelsberedskap eller skogsfrågor: två på lokal respektive regional nivå och sju på nationell nivå. Av dessa aktörer har tio varit offentliga aktörer och en från den ideella sektorn. Min analysmetod och mitt förhållningssätt till mitt material har byggt på Carol Bacchis ramverk What’s the problem represented to be?, där jag förhållit mig kritiskt till den valda teorin och min empiri för att undersöka hur organiseringen ser ut och vilka eventuella möjligheter och hinder som finns i organiseringen. Studien har visat att organiseringen av den svenska livsmedelsberedskapen ska utgå ifrån Krisberedskapsförordningen (SFS 2015:1052), geografiskt områdesansvar samt att myndigheternas övergripande uppgift ska överensstämma i kristid och vid höjd beredskap såväl som i fredstid. I verkligheten råder en otydlighet om vilken aktör som ansvarar över vad. Studien har visat att en viktig del av organiseringen och planeringen av beredskap är samverkan. Hinder och möjligheter som identifierats har främst varit politiska processer, resurstillgångar och förmågan att engagera andra. Aktörernas arbete med skogliga livsmedelsresurser har varit begränsat, vilket bland annat kan förklaras med rådande normer, värderingar och avsaknad av kunskap om dessa resurser.