Från livstid till viss tid - om tidsbestämning av livstidsstraff

Sammanfattning: När lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid trädde ikraft år 2006 innebar det att ett nytt system för frigivning av livstidsdömda infördes i svensk rätt. Systemet var tänkt att gälla som ett komplement till nådeinstitutet som under lång tid varit en livstidsdömds enda möjlighet att bli frigiven från sitt straff. Avsikten med införandet av lagen var att den skulle medföra en förbättring avseende förutsebarheten och rättssäkerheten för de livstidsdömda. Syftet med denna framställning har varit att undersöka huruvida lagen uppfyller avsikten med den. Framställningen har därför utgått från frågeställningen om omvandlingslagen har inneburit en förändring avseende förutsebarheten och rättssäkerheten för de livstidsdömda? Framställningen behandlar den gällande rätten för nådeinstitutet och omvandlingslagen. Avseende nådeinstitutet kan det konstateras att det inte finns omfattande lagreglering på området. Det saknas bl.a. detaljerade regler för hur regeringen ska handlägga ärendena och vilka omständigheter som ska beaktas vid prövningen. Nådeinstitutet är vidare ensidigt och diskretionärt till sin utformning vilket bl.a. innebär att det inte finns en rätt att få nåd. Det finns därför ingen praxis som anger att nåd ska beviljas när vissa omständigheter är för handen. Vidare är det inte möjligt att överklaga regeringens beslut. Genom omvandlingslagens ikraftträdande har det skett en del förändringar. Efter att den livstidsdömde har avtjänat minst 10 år av sitt straff kan denne ansöka om att få sitt straff omvandlat av Örebro tingsrätt i första instans. Det är vidare möjligt för den dömde att överklaga domstolens beslut. I lagens 4 § anges fem kriterier som domstolen ska beakta vid prövningen. Utifrån dessa kriterier ska domstolen bedöma om det finns förutsättningar att frångå livstidsstraffet och i sådana fall omvandla det till ett straff på viss tid. Oavsett vilken slutsats domstolen når vid prövningen ska dess beslut vara motiverat. Avseende den praxis som det redogörs för i uppsatsen kan det konstateras att domstolarna grundar sina avgöranden på de kriterier som anges i 4 §. Det kriterium som har fått störst inverkan på bedömningen är risken för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet. Om återfallsrisken bedöms som konkret och beaktansvärd utgör den ensam ett absolut hinder mot ett bifall. HD:s avgörande i NJA 2008 s. 579 har fått stor påverkan för den fortsatta rättstillämpningen av lagen. I rättsfallet gör HD bl.a. en grov kategorisering av straffvärdet mellan 18 och 24 år vilket är utgångspunkten för tidsbestämningen i de fall där det inte föreligger en konkret och beaktansvärd återfallsrisk. Då återfallsrisken har så stor betydelse vid bedömningen har jag dock funnit att det är svårt att precisera någon praxis avseende själva tidsbestämningen av livstidsstraffet. Genom omvandlingslagen finns det ett system för frigivning av livstidsdömda som är reglerat i lag, förfarandet enligt lagen är offentligt och genom rättsfallen går det att få en insyn i hur domstolarna har resonerat. Detta är aspekter som ökar förutsebarheten med förfarandet. Sammantaget har jag därför i framställningen funnit att införandet av omvandlingslagen har inneburit att rättssäkerheten och förutsebarheten har förbättrats.