Äldres aktivitetsmönster och skattning av bostadens tillgänglighet före och efter en bostadsanpassning

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers aktivitetsmönster
samt deras skattning av bostadens tillgänglighet och användbarhet före och
efter en bostadsanpassning. Undersökningsgruppen bestod av fem personer i
ålder mellan 70 och 83 år. Studiens metod var fallstudie med en
multipel ”embedded” design och datainsamling genom två frågeformulär, de
tidigare utvecklade instrumenten ”Tillgängligheten i min bostad”
och ”Kartläggning av aktivitet”. Datainsamlingen genomfördes vid tre olika
tillfällen. Resultatet visade att bostadsanpassningarna för de äldre
personerna var av betydelse för deras aktivitetsmönster. När bostaden blev
mer tillgänglig blev de äldre mer aktiva, det vill säga att de utförde fler
aktiviteter samtidigt som det också tillkom aktiviteter som förändrade deras
aktivitetsmönster. Förändringarna berörde fler av de äldres
aktivitetsområden och fler delar av boendemiljöns tillgänglighet än det som
bostadsanpassningen direkt påverkade. Resultatet tyder således på att
bostadsanpassning är en åtgärd som påverkar betydligt mer än det
aktivitetsområde och den del av boendemiljön som anpassningen direkt
inverkar på.