Hämndporr och integritet - om straffansvar ur ett brottsofferperspektiv

Sammanfattning: Det finns i svensk rätt inget samordnat skydd för den personliga integriteten, utan istället är det olika bestämmelser i brottsbalken som aktualiseras när det skett kränkningar av den personliga integriteten privatpersoner emellan. Ett exempel på en sådan kränkning är hämndporr, från engelskans ”revenge porn”, som innebär ett spridande av bild eller film med sexuellt innehåll på annan person utan dennes samtycke. Det kan konstateras att efter NJA 1992 s. 594 har förtalsbrottet varit mest frekvent förekommande vid lagföringen av hämndporr. Eftersom ofredandebrottet ställer krav på att fridskränkningen ska vara kännbar, vilket uttalades i bland annat NJA 2008 s. 946, är det sällan tillämpbart vid fall av hämndporr. Hämndporr tycks inte heller kunna falla in under sexuellt ofredande, efter Högsta domstolens dom NJA 2017 s. 393. Detta eftersom det i fallet uttalades att om den som utsätts inte uppfattat angreppet ska det främst röra sig om kroppslig beröring eller ett handlande som är att jämställa med sådan beröring. Enligt gällande rättsläge är det därmed främst förtalsbrottet som är aktuellt vid fall av hämndporr. Detta är på flera sätt problematiskt, bland annat eftersom det är ett målsägandebrott vilket sannolikt skapar en hög tröskel för den utsatte som vill tillvarata sin rätt. Ett nytt brott, olaga integritetsintrång, ska införas den 1 januari 2018 som ett komplement till den nuvarande ordningen. Brottet är tänkt att täcka in samtliga fall av hämndporr och även andra gärningar som kan innebära ett angrepp på den personliga integriteten. Genom paragrafens första punkt kriminaliseras spridande av bild på eller annan uppgift om någons sexualliv, om spridningen varit ägnad att medföra allvarlig skada för den bilden eller uppgiften rör. Olaga integritetsintrång tycks komma att få en tydlig överlappning med förtalsbrottet, vilket ter sig något märkligt eftersom de båda brotten är tänkta att ha olika skyddsintressen. Något som också kan tyckas egendomligt är att paragrafens första punkt, som alltså riktar sig mot bland annat hämndporr, inte särregleras i 6 kap bland sexualbrotten. Detta eftersom hämndporr kan påstås innebära såväl ett intrång i den kroppsliga självbestämmanderätten som ett angrepp på den sexuella integriteten och därmed uppvisar flera likheter med sexualbrotten. Ur ett brottsofferperspektiv borde hämndporr således särregleras som ett sådant. Trots detta bör införandet ses som en från lagstiftaren välkommen markering mot hämndporr och i och med dess strängare straffskala, kan det nya brottet åtminstone teoretiskt sett skapa ett starkare skydd för den personliga integriteten.