Att hålla högpresterande värphöns friska i 100 veckor : vilka utmaningar kan finnas i slutet av den förlängda produktionsperioden?

Sammanfattning: I bl.a. svensk äggproduktion finns en önskan om att hålla värphönsen under en betydligt längre period än vad som görs idag. Om äggproducenter vill behålla värphöns längre i produktion bör särskilt produktionsuthållighet av ägg, skalkvalitet och fjäderplockning tas i beaktning samt benhälsa för att få en ekonomisk och hållbar produktion. Normalt hålls en svensk värphöna i produktion i 60 veckor innan hon slaktas. Den största anledningen till varför dessa värphöns slaktas ut är en kombination av att de producerar skörare och tunnare äggskal och att de får en sämre äggproduktion. Det finns många utmaningar om värphönan skall vara frisk och välmående samtidigt som den skall producera många hållbara ägg under en sådan längre period. Ett hållfast och starkt äggskal är en grundförutsättning för att ägget skall hållas helt ända fram till konsumenten, vilket försämras med hönans stigande ålder. Om skalet inte hålls intakt innebär det även en risk för konsumenten att äta ägget eftersom ett skadat äggskal förlorar sitt naturliga skydd mot omvärlden och kan därmed exponeras för mikroorganismer. Värphöns producerar många ägg under sin korta livstid, vilket kräver en stor kalciumreserv för tillverkning av äggskalet. Denna reserv återfinns i värphönans ben och vingar, vilket gör att om denna reserv inte fylls på kommer benet bli skörare och öka risken för osteoporos eller benskörhet. Värphöns i den senare delen av produktionen drabbas oftare av frakturer, jämfört med i början av produktionen i framförallt vingar och ben, vilket kan innebära att hönsen får svårare och ta sig till foder och vatten. Eftersom värphöns upplever smärta om det uppkomit en fraktur på ben eller vingar, innebär det att det inte enbart är nödvändigt av hänsyn till ekonomin i denna viktiga fråga utan även för djurvälfärden.