Gränsdragningen mellan 36 § avtalslagen och förutsättningsläran : En analys med utgångspunkt i ett aktuellt rättsfall

Sammanfattning: I juni 2009 återförvisade HD ett fall till HovR:n för fortsatt handläggning. Målet som ännu ej är avgjort väcker frågeställningen huruvida det är möjligt att dra en gräns mellan 36 § AvtL och förutsättningsläran. Den förra är en del av bestämmelserna i tredje kapitlet avtalslagen som behandlar en rättshandlings ogiltighet. Även den senare fungerar i praktiken som en del av ogiltighetsläran, vilket föranleder att reglerna har ett visst gemensamt tillämpningsområde. Inte sällan åberopar käranden både 36 § AvtL och förutsättningsläran, vilket innebär att domstolen måste ta ställning till denna gränsdragningsproblematik. Arbetets kärna är kapitlet där relevanta rättsfall jämförs och analyseras. Där uppställs några huvudrubriker som karakteriserar gränsdragningen mellan 36 § AvtL och förutsättningsläran. Här kan nämnas distinktionen mellan avtalsvillkor och förutsättningar, betydelsen av tillgängliga rättsföljder samt möjligheterna till jämkning i samband med de båda rättsreglerna. Utifrån dessa slutsatser diskuteras det återförvisade avgörandet, samt huruvida det skulle vara möjligt att tillämpa förutsättningsläran på den aktuella situationen. Två näringsidkare som ingår ett avtal anses normalt jämbördiga, vilket resulterar i att 36 § AvtL bör tillämpas restriktivt. Däremot är det viktigt att göra en helhetsbedömning i varje enskilt fall, vilket innebär att det inte sällan uppkommer situationer då denna – formella – bedömning ter sig missvisande, vid en jämförelse med parternas reella förhållande sinsemellan. Rättspraxis tyder på att frågan huruvida den ena kontrahenten intar en mindre förmånlig position, även är relevant vid en tillämpning av förutsättningsläran.