Äktenskapet – ett rättsinstitut nött av tidens tand? En studie om äktenskaps­lagstiftningens moderna historia utifrån teorin om de normativa grundmönstren

Sammanfattning: Samhället genomgick under 1900-talet stora förändringar. Välfärdsstatens socialpolitiska reformer gjorde att familjens roll förändrades – allt fler av de funktioner som tidigare var förbehållna familjen kom nu att övertas av samhället. Kvinnans ekonomiska självständighet och jämställdhet med mannen stärktes. Kvinnor blev också i allt större utsträckning verksamma på arbetsmarknaden. Skilsmässotalen ökade kraftigt under 50 och 60-talen, trots en lagstiftning som fortfarande uppställde en rad restriktioner i rätten att erhålla äktenskapsskillnad. För att möta denna förändring och för att se till att äktenskapet skulle bevara sin starka ställning även framöver, genomgick äktenskapslagstiftningen, särskilt under 1970-talet, viktiga reformer. Mest betydelsefull var den nya synen på makarnas möjlighet att erhålla äktenskapsskillnad. Skilsmässan kan numera betraktas som en rättighet. Betänketiden som i vissa fall krävs, har hävdats, utgör den enda kvarvarande eftergiften för att främja familje¬stabiliteten. Också en makes möjlighet att efter äktenskapet erhålla underhållsbidrag har kommit att inskränkas väsentligt; huvudregeln är numera att vardera make efter äktenskaps¬skillnaden ska klara sig själva. I samband med äktenskaps¬balkens införande kom den, i nordisk rätt, så viktiga giftorätts¬gemenskapen att ifrågasättas; i strävandena efter jämställdhet och ekonomiskt oberoende mellan makarna diskuterades en ny princip för delning i samband med äktenskapets upplösning: återgångsdelning. Likadelningsprincipen kom emellertid att bestå, men i vissa fall inskränkas genom möjligheten till skevdelning när resultaten vid bodelning annars skulle bli alltför orimliga. Ett paradigmskifte vad gäller synen på vad som är en legitim samlevnad kom att ske när samboskapet utvecklades till ett eget rättsinstitut. Fortfarande är emellertid samboregleringen begränsad till att vara en skyddslagstiftning med begränsade rättsverkningar för de samboende. I uppsatsen analyseras dessa viktiga förändringar utifrån Anna Christensens teori om de normativa grundmönstren. Den förändring av äktenskapet, som skett, från ett livsvarigt statusförhållande till ett kontraktsförhållande, med stor frihet för makarna att bryta samlevnaden närhelst de önskar, beskrivs. Det skildras vidare hur den rättsliga regleringen påverkas av de normativa polerna gemenskap och individualitet/oberoende. Makarnas egendoms¬förhållanden under äktenskapet präglas av ekonomiskt oberoende, men också av polen gemenskap eftersom lagstiftaren förutsätter makarnas ekonomiska samarbete under äktenskapet. Efter äktenskapet har dock polen individualitet/oberoende allt mer kommit att dra regleringen till sig, genom den inskränkta möjligheten för makar att erhålla underhållsbidrag. Fortfarande är gemenskapstanken ett fundament för giftorätten och den likadelning som ska ske när äktenskapet upplöses. Den fortsatta utvecklingen är troligen beroende av hur jämställdheten mellan kvinnor och män i framtiden gestaltar sig. Mycket pekar dock på att polen individualitet/oberoende även i fortsättningen kommer att utöva en stark dragningskraft på den rättsliga regleringen.