Entreprenadavtal i allmänhet och entreprenörens felansvar i synnerhet.

Sammanfattning: I den här uppsatsen behandlas kommersiella entreprenaders karakteristiska drag och dess plats i obligationsrätten samt i avtalsrätten. Syftet är också att beskriva vilka rättsregler som kan bli aktuella för att lösa eventuella tvister med avseende på fel i entreprenader. Det finns ingen speciell avtalsrättslig reglering avseende kommersiella entreprenadavtal. Entreprenader är också undantagna från KöpLs tillämplighetsområde. Entreprenadrättsliga förhållanden har under lång tid dominerats av allmänna bestämmelser, så kallade ''agreed documents'' som arbetats fram gemensamt av parterna i branschen. Det vanligaste standardavtalet benämns AB 92. Vid entreprenader där beställaren är konsument är däremot KtjL tillämplig. Karakteristiskt för entreprenadavtal i allmänhet är att entreprenören åtar sig att utföra ett visst arbete åt en beställare. Entreprenadavtal är typiskt sett ett varaktigt avtal. De likheter som finns mellan entreprenadavtal gör att det vanligtvis betraktas som en särskild avtalstyp, ett avtal sui generis. Entreprenader kan organiseras på olika sätt. Upphandlingen av en entreprenad kan resultera i delad entreprenad, generalentreprenad eller samordnad generalentreprenad. Beroende på vem av parterna som ansvarar för projekteringen av entreprenaden kan det vidare röra sig om utförandeentreprenad eller totalentreprenad. Förhållandet mellan beställaren och entreprenören är obligationsrättsligt. Om parterna ej avtalat om att branschens standardavtal ska reglera deras mellanhavanden behövs det andra regler som stöd vid eventuellt behov av att utfylla och tolka det individuella entreprenadavtalet. Med dessa reglers hjälp kan innehållet i entreprenörens förpliktelse bestämmas vidare kan de utgöra stöd för vilka påföljder som beställaren kan vara berättigat till om entreprenören ej skulle uppfylla sina förpliktelser. Analogier från KtjL respektive KöpL kan då diskuteras. Vidare kan AB 92s regler ha betydelse. Standardavtalet betraktas i och för sig ej som handelsbruk men kan kanske ändå vara en vägledande norm för att lösa problem som parterna ej reglerat i sitt avtal. Att bestämma entreprenörens förpliktelses innehåll kompliceras av att det i ett entreprenadavtal ofta ingår många olika handlingar. Då dessa handlingar kan innehålla motstridiga uppgifter finns i AB 92 en rangordningslista för vilken handlig som ska ges företräde framför en annan. Motsvarande bestämmelse finns inte i KöpL eller KtjL. Både KtjL och AB 92 innehåller ett krav på att entreprenören ska utföra sin förpliktelse fackmässigt. Vidare är det av intresse huruvida det i entreprenörens förpliktelsen ingår ett ansvar för entreprenadens funktion eller endast ett ansvar att utföra entreprenaden enligt beställarens instruktioner. Enligt standardavtalet ska undersökningen för att bestämma om entreprenören utfört sin förpliktelse enligt avtalet ske genom en besiktning av entreprenaden. Motsvarande regler om besiktning finns ej i KtjL eller KöpL. KöpL innehåller dock en undersökningsplikt för köparen när varan avlämnats. Frågor som händer samman med undersökningen av en vara är risken övergång och reklamation. Dessa frågor är däremot reglerade i de aktuella lagarna. Om beställarens rätt till påföljder ej är reglerat i det individuella avtalet uppkommer också frågan vad som gäller om entreprenören ej uppfyller sina förpliktelser. KöpL ger under vissa förutsättningar köparen rätt att kräva att felet avhjälps, hålla inne betalning, göra prisavdrag, häva avtalet och kräva skadestånd. Både KtjL och AB 92 innehåller i princip samma påföljder men omständigheterna för när de olika påföljderna kan bli aktuella varierar dock. Sammanfattningsvis kan konstateras att rättsläget, när det gäller vilka rättsregler som kan fungera som stöd för utfyllnad och tolkning vid kommersiella entreprenader som ej regleras av standardavtalet, är osäkert.