Laglottens aktualitet - Från blodsband till sociala familjekonstellationer

Sammanfattning: Den svenska successionsrätten innefattar en rätt för bröstarvingar att erhålla en laglott. Bestämmelserna har blivit anklagade för att vara föråldrade och har varit omdebatterad såväl i media som i riksdagen. Följande uppsats kommer att undersöka om laglotten har blivit föråldrad och utröna vilka argument som kan tänkas motivera ett bibehållande av lagstiftningen. Syftet är att se hur gällande rätt konvergerar med samhället och dess utveckling. Uppsatsen följer en rättsdogmatisk metod med inslag av ett rättsutvecklande perspektiv, med rättskälleläran som hjälpmedel. Laglotten har, likt arvsrätten i stort, haft en långsam historisk utveckling. Laglotten uppkom i samma skeende som användandet av testamentet fördes till Sverige. Testamentet tillkom under en tid då blodsband prioriterades och familjen var beroende av jorden för sin överlevnad. Kyrkan förde fram testamentet i en strävan att lagligen erhålla jordegendomar från de troende som sökte frälsning. I ett försök att hindra arvlåtaren från att testamentera bort all sin egendom, infördes laglotten som en begränsning av hur stor andel som fick testamenteras bort. Laglotten tillämpades i praktiken genom praxis och fick inte sin författning förrän år 1857. Trots sin fördröjda placering in i lagtexten, räknas laglotten som ett av fundamenten i svensk successionsrätt. I dagens arvsrätt är laglottsbestämmelserna i grunden nästintill samstämmiga med hur laglotten tillämpades under medeltiden. Laglotten i gällande rätt innebär att bröstarvingar till arvlåtaren har rätt till hälften av kvarlåtenskapen, utifall att arvlåtaren har upprättat ett testamente som går utöver den så kallade disponibla kvoten och därmed gör intrång på bröstarvingens laglott. Reglerna om laglotten finns idag i det sjunde kapitlet i Ärvdabalken. Laglotten har omdiskuterats i ett flertal motioner, som alla har blivit avslagna. Det existerar dessutom en debatt i media med advokater som skribenter som debatterar ämnet. Det finns två motstående sidor av debatten, varav den ena anser att bröstarvingarna borde få bibehålla sin rätt till laglott och den andra anser att vi bör ändra lagstiftningen till att istället skydda den efterlevande maken. Det finns en svårighet i att avskaffa lagstiftningen eftersom det kan uppstå en situation när särkullbarn kan komma att särbehandlas. Därför kan en revidering vara mer motiverat. En förändring bör i varje fall ske, eftersom laglotten är en rättsföreteelse som är föråldrad och samhällets familjekonstellationer skiljer sig från när lagbestämmelserna infördes. Idag har vi flera olika sociala band där gener har inte samma betydelse längre. Vi är inte beroende av arvet för vår försörjning. För att följa samhällets utveckling bör man fokusera på den fria förfoganderätten istället. Istället för att försöka skydda de få fall där ett särkullbarn kan hamna i en säregen position, bör vi ha människans egen vilja som ett prioriterat skyddsvärde.