Grönytefaktor - ett verktyg för en grönare stad?

Sammanfattning: Vad menar man med en grön stad? Varför är det något att sträva efter? ”Det gröna” i stadsplaneringssammanhang har ofta dubbla betydelser, där begreppet rymmer både växtlighet och miljövänlighet i ett. Termen återfinns bland annat i dokumentation såsom PM, översiktsplaner och policydokument där man talar om strategier och metoder för en hållbar stadsutveckling. Det finns många forskningsrön som visar på positiva effekter av grönska i staden, men hur kan man gå tillväga för att säkra ett grönt resultat? Grönytefaktor är en modell som ursprungligen utarbetats i Berlin, Tyskland och som sedan importerats till Sverige via Malmö. Genom att värdera ytor utifrån olika faktorer och sedan räkna ut ett genomsnittligt värde för ett område avser man få en uppfattning om hur grönt området är. Denna uppsats är en litteratur- och dokumentstudie med efterföljande diskussion och reflektion. Den beskriver grönytefaktor som modell och hur den kan fungera som planeringsverktyg. Detta i syfte att studera metodens användbarhet och betydelse för argumentationen för en grön utemiljö. I arbetet presenteras två exempel på hur man har använt grönytefaktormodellen för att styra planeringen för grönytor vid nyexploatering av gamla industriområden, Bo01 i Malmö och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. I båda fallen har man från kommunen ställt krav på en lägsta genomsnittlig grönytefaktor för varje tomt eller kvarter. Byggherrarna har sedan fått ange planerad grönytefaktor i bygglovsansökan. Vad kan konsekvenserna bli av att tillämpa en sådan modell? Från exemplet Bo01 kan vi se hur den angivna grönytefaktorn i de flesta fall ligger precis över minimikravet och en utvärdering visar på att man i många fall inte ens når upp till det angivna värdet. I Norra Djurgårdsstaden verkar det ha tagit en annan vändning. Här konkurrerar byggherrarna istället om att ha en hög grönytefaktor. Man vad innebär en hög grönytefaktor? I dokument och definitioner av begreppet grönytefaktor anges ett av syftena med metoden vara att generera en hög andel grönska. Den här studien visar att det i projektet Bo01 inte finns några direkta samband mellan hög grönytefaktor och ett grönt och lummigt intryck. Finns det risk att man inte får det resultat som man önskar? Båda exemplen i studien kan kallas högstatusprojekt och har fått mycket uppmärksamhet både lokalt och utanför regionen. Frågan är om projektens satsningar och fokus på de gröna värdena kan bidra till en medvetenhet för de gröna frågorna i stort. Ökade kunskaper och intresse för grönskans funktioner i staden kan då gynna en utveckling av en mer systematisk grönyteplanering på flera skalnivåer, vilket i sin tur kan leda till en bättre och mer hållbar stadsutveckling.