Våtmarken i odlingslandskapet : en attitydundersökning bland jordbrukare i Segeåns avrinningsområde

Detta är en M1-uppsats från SLU/Department of Biosystems and Technology (from 130101)

Sammanfattning: Från förhistorisk tid till 1800-talets modernisering av jordbruket, har våtmarkerna spelat en betydande roll för människans val av bosättning och överlevnad. Man vet att i till exempel Skåne och Mälardalen är hela 90 % av våtmarkerna borta. Våtmarker tillhör landets mest artrika naturtyper. Fortsatt utdikning av våtmarker skulle leda till en stor utarmning av faunan och floran. Dessutom är det sedan länge känt att våtmarker fungerar som närsaltfällor. Eftersom olika utsläppsbegränsande åtgärder varit otillräckliga, har anläggning av våtmarker blivit en viktig åtgärd för att minska kväveutsläppet till havet. Fram till 1960-talet dikades våtmarker ut med statliga bidrag för att öka mängden jordbruksmark. Myndigheterna har sedan 1990-talet istället strävat efter att markägarna ska anlägga nya våtmarker och restaurera de gamla. I denna process är det viktigt att få jordbrukare att frivilligt - mot en viss ersättning - anlägga våtmarker på sina marker. Syftet med den här studien är att belysa varför lantbrukare väljer att anlägga eller inte anlägga våtmarker på sina gårdar. Målsättningen är att ge ökad kännedom om jordbrukares inställningar till våtmarker. Detta kan i sin tur öka insikten bland dem som arbetar för att etablera fler våtmarker. I uppsatsen har en halvstrukturerad forskningsintervju använts. Genom att använda öppna frågor formulerar intervjupersonen själv svaret och bestämmer på så sätt svarets längd och innehåll. Gösta Regnéll, våtmarksstrateg på Länsstyrelsen Skåne, lämnade information om vilka jordbrukare som anlagt våtmarker i Segeåns avrinningsområde, vilket ligger i sydvästra Skåne. Samtliga ställde upp på intervju. Detta område ansåg Regnéll vara lämpligt att undersöka, med tanke på att många våtmarker har anlagts i trakten. Jordbrukare som varit positiva till våtmarker kände till jordbrukare i närheten som ännu inte har anlagt någon våtmark, vilket resulterade i att även jordbrukare i den kategorin kunde kontaktas. Det framgick tydligt att miljöfrågan är mycket viktig för i princip samtliga informanter. Det är till största delen tack vare miljö- och estetiska aspekter som våtmarkerna har anlagts. Enligt flertalet av de intervjuade har fler fåglar tillkommit på gården i och med våtmarksanläggningen. Huruvida fåglarna är ett positivt eller negativt tillskott på gården var det spridda åsikter om. Cirka hälften av jordbrukarna uppskattar fåglarnas vistelse på sina gårdar. Dessa påpekade att värdet som fåglarna ger är större än den negativa skadegörelse de kan förorsaka. De som bestämt sig för att inte anlägga någon våtmark, ansåg att fåglarna är den största faktorn till det beslutet. Informanterna nämnde bland annat att tusentals gäss har gjort stor skada på fälten. Det finns således en rädsla att våtmarker ökar antalet fåglar i området. En informant ansåg tvärtom, att det har liten betydelse om det finns en våtmark på gården, fåglarna kommer till fälten ändå. Djur- och fågellivet spelar alltså en stor roll vare sig man vill anlägga våtmark eller inte. Beslutet att göra en våtmark är inte beroende av om gården är stor eller liten, eller hur pass bra lönsamheten är. Så länge markägaren känner flera mervärden med våtmarken spelar det ingen roll. De som inte ville anlägga våtmark motiverade detta med brist på pengar och intresse, att marken arrenderades eller att våtmarker för med sig skadegörare. Av dessa anledningar är det troligtvis hur stort intresset av våtmark är som styr om en anläggning genomförs eller ej. I intervjuerna framgick det tydligt att flertalet av informanterna tyckte att de ekonomiska stöden är betydande för att våtmarker skall anläggas. Att slopa stöden skulle antagligen snabbt resultera i att färre antal våtmarker byggs.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)