Historia genom magen : autenticitet och äckel i Historieätarna

Sammanfattning: Subjektiv historieingång har blivit allt populärare. Både på omedierat och medierat plan går trenden åt att vilja veta hur det kändes att leva förr. Det svenska TV-programmet Historieätarna är inte den första medieringen av nutidsmänniskor som iscensätter det förflutna genom att återuppleva historisk vardag, men det utgör ett nytt exempel genom sitt mål att både underhålla och förmedla kunskap. Christine Sandals kandidatuppsats, Historia genom magen – Autenticitet och äckel i Historieätarna, skriven 2015 vid Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet, ansluter sig dock inte till diskussionen om huruvida subjektivt återupplevande av det förflutna kan generera historisk kunskap eller inte, utan belyser, genom en kvalitativ innehållsanalys, hur historisk autenticitet skapas för TV-publiken. Analysen kommer till stånd genom sig växelvis berikande empiriskt material, bestående av programmavsnitt och läsarkommentarer på sociala medier, och vetenskapliga teorier. Särskilt givande visade sig i det avseendet Winfried Mennighaus (1999) teori om äckel, Mary Douglas (1997) perspektiv på renhet och fara, Norbert Elias (1978) studie om civilisationsprocessen samt begreppet ”re-enactment” att vara. Analysen resulterar i att inte enbart programledarna återupplever historien på det mest subjektiva viset, genom sina kroppar, utan även TV-publiken. De äckelkänslor som den historiska maten i programmet framkallar är så starka och direkta sinnesintryck att de till och med förmedlas genom syn och tanke. På så vis får även TV-tittarna egna kroppsliga reaktioner i form av exempelvis skratt eller kväljningar. Äckel fungerar således som skapare av intensiv, subjektiv upplevelse och autenticitetskänsla. Uppsatsen kommer fram till att äckelkänslor bättre än någon annan subjektiv upplevelse ägnar sig åt att mediera förnimmelser och låta TV-tittarna själva återuppleva historien.