Pedagogers arbete med barns språkkompetens. En empirisk studie om ett språkutvecklande arbetssätt i förskolan

Sammanfattning: I allmänhet går förskolebarn från ett initialt icke behärskat verbalt språk till ett behärskat verbalt språk när de lämnar förskolan för förskoleklass. I denna process förekommer många stunder och många olika aktiviteter där pedagogerna på avdelningarna arbetar intensivt med att främja barnens språkutveckling. Det vår undersökning visar är hur pedagogers arbetssätt påverkas och styrs utifrån barns språkliga kompetensnivå under olika aktiviteter. Arbetar pedagogerna med språket på ett mer avancerat sätt till de barn som redan har börjat behärska det verbala språket och de barn som inte har det, hamnar de i skymundan? Arbetar pedagogerna mer mot de barn som inte behärskar det verbala språket för att få en så jämn barngrupp som möjligt, eller arbetar pedagogerna med rättvist språkarbete gentemot alla barnen i barngruppen? Vi har intervjuat tre pedagoger på en småbarnsavdelning samt observerat avdelningen för att stärka validiteten av arbetet. Vårt arbete utgår ifrån en etablerad sociokulturell teori som går ut på att kommunikationen och språkanvändningen utgör en länk mellan individ och omgivning eftersom språket är det viktigaste kulturella redskapet (Kultti, 2012). De viktigaste resultaten i vår undersökning är att det ibland kan vara skillnad på pedagogernas arbetssätt beroende på vilken aktivitet som genomförs, och vilken tid på dagen aktiviteten genomförs. Andra slutsatser som visat sig är att pedagogerna försöker att vara så enhälliga i sitt arbete om språket som möjligt, men att det kan ibland avvika från deras planer på grund av tidsbrist.