Validering och bedömning : i svenska som andraspråk på grundläggande nivå för vuxenstuderande

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är studera lärares validering och bedömning i kursen svenska som andraspråk på grundläggande nivå på olika skolor inom vuxenutbildningen. Vidare studeras likheter och skillnader i fråga om validering och bedömning mellan de olika skolorna samt lärarnas behov av ett pedagogiskt bedömningsstöd. En validering bör göras enligt kursens styrdokument för att synliggöra den vuxnes tillgodogjorda kunskap med avsikt att individanpassa utbildningen samt förkorta studietiden. Forskningsansatsen är baserad på principer från grundad teori och metoden är semistrukturerade intervjuer. Sju lärare på olika skolor och orter intervjuades. Resultatet visar att kommunens tolkning av styrdokumenten påverkar stort. Det sker ingen systematiserad validering av alla elevers kunskaper i samband med kursstart på fem av de sju undersökta skolorna trots styrdokumentens rekommendationer. Då validering sker leder den till nivågruppering och beräkning av studiehastighet. Lärarna utgår från att tal-, läs-, skriv- och lyssningsförmåga ska bedömas och kopplar bedömningen till kursens kunskapskrav. Bedömning av skrift blir tyngdpunkten, trots att lärarna är överens om att det inte borde vara så. Gemensam ämnes- och bedömningstid saknas på samtliga skolor. Ett nationellt prov som verkar stödjande i bedömning är önskvärt. Slutsatser som kan dras av studien är att elever nationellt inte ges samma möjligheter till validering samt att bedömning i kursen sker på många skiftande sätt av lärarna. Det finns dessutom olika förkunskapskrav till kursen trots att skollagen skriver att sådana inte ska förekomma. Detta leder till frågan om kursen bedrivs likvärdigt. Det tycks som om mer politiskt intresse bör riktas mot kursen så att likvärdighet nationellt kan säkerställas.