Klienten ä(ge)r problemet. En diskursanalys om socionomstudenters beskrivningar av klienter

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen var att undersöka och belysa socionomstudenters beskrivande av klienter. Studien har en socialkonstruktivistisk utgångspunkt och syftar till att genom diskursanalys studera om och hur de benämningar av klienter, som vi kunde identifiera i valda c-uppsatser producerade på Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs Universitet kan ses som en del av objektifierande diskurser. Genom att dekonstruera användandet av benämningen klienter ville vi se ifall alternativa framställningar av klienter är möjliga i det empiriska material som vår studie grundade sig på. Studien har en kvalitativ ansats. Studiens empiriska material består av fem c-uppsatser som är producerade av socionomstudenter på Institutionen för socialt arbete i Göteborg. Genom en diskursanalytisk textanalys har materialet analyserats och dekonstruerats för att se uppsatsernas språkbruk gällande klienter. Uppsatserna har valts ut genom ett strategiskt urval. Diskursanalysen har utförts utifrån diskursteorisk utgångspunkt. Därtill har även teorier gällande klientskapet varit en del i utformandet av de analysverktyg och det analytiska fokus som använts för analysen. Studien visar att det finns en tendens till att beskriva klienter utifrån välfärdsinstitutioners problemkategoriseringar. Det finns en risk att benämningen klienter därmed tillskrivs mer problem än vad den aktuella situationen ger. Det går i materialet att tyda hur gruppen klienter skapas i relation till gruppen socialarbetare. Studien visar hur studenterna beskriver klienter som en homogen grupp. Skillnader mellan individer av gruppen bortses ifrån. Det finns i materialet även en tendens till att beskriva klienter som passiva och i behov hjälp. Slutligen visar studien hur benämningarna av individer som avslutat sin kontakt med välfärdsinstitutioner fortfarande i stor grad benämns som klienter i materialet. Det väcker frågan om när man slutar vara klient. Studien diskuterar vikten av en kritisk reflektion hos socionomer. Den visar hur en maktasymmetri mellan socialarbetare och de individer som de behandlar i sitt yrke skapar ett behov av att se till vilka effekter som det synsätt som finns om dessa individer ger. Slutligen behandlar studien frågan om det sociala arbetets roll i definierandet av det avvikande och det normala.