En familj är två eller en vuxna.. Och sen barn : en tematisk analys av hur barn till frivilligt ensamstående mammor och barn till olikkönade sammanboende föräldrapar pratar om familj

Sammanfattning: Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer ser på familjer, sin egen och andras. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med olikkönade och sammanboende föräldrar som fått barn på egen hand, nedan kallade relationsbarn, och övriga elva kom från familjer med en frivilligt ensamstående mamma som skaffat barn med hjälp av assisterad befruktning, nedan kallade femmisbarn. Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. Studien kan ses som en del av barndomsforskningen, där barns ses som kompetenta aktörer vars röster förtjänar att lyftas fram. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads att måla sin egen och en annan familj. Barnens berättelser har analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att femmis- och relationsbarnens berättelser huvudsakligen liknar varandra samtidigt som vissa skillnader framkommer mellan grupperna. Det förkommer också stora individuella skillnader inom grupperna. En kärnfamiljsnorm är tydligt framträdande i både barnens prat och teckningar, samtidigt som barnen visar på en öppenhet kring olika familjeformer. I relationsbarnens berättelser omnämns far- och morföräldrar, föräldrars syskon och kusiner som släktingar medan femmisbarnen i större utsträckning inkluderar dessa samt husdjur som medlemmar i sina familjer. Gemensamt för alla barnen är att deras berättelser om familjelivet utgår från barnet och har barnet i fokus. I såväl femmis- som relationsbarnens prat om mammor och pappor framträder en bild av traditionella könsroller. Såväl relations- som femmisbarnens berättelser om familj är mestadels i linje med tidigare forskning kring barns syn på familj. Femmisbarnens inklusion av såväl husdjur som släktingar i familjen, kan vara ett resultat av att nätverket får en större betydelse hos de ensamstående föräldrarna vilket även setts i tidigare forskning. Den kärnfamiljsnorm som blev tydlig i barnens prat kan ses som en avspegling av de rådande normerna i samhället. Trots en ökad variation gällande familjeformer är kärnfamiljen fortfarande ett rådande ideal.