Aspergers syndrom- svårigheter och förmågor : En studie om diskurserna som verkar kring elever diagnosticerade med Aspergers syndrom ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv Moa Högberg

Sammanfattning: Ett inom forskningen, såväl som inom media och bland allmänheten, omtvistat ämne är det om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Aspergers syndrom är per definition en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Denna studies syfte är att genom en kritisk diskursanalys synliggöra diskurserna kring elever som är diagnosticerade med Aspergers syndrom och få en förståelse för dessa diskursers relation till den bredare sociala praktiken som de är en del av genom de inkluderingsdiskurser som genomsyrar skolan. Studiens utgångspunkt ligger i ett antal artiklar som är publicerade i tidningen Specialpedagogik, vilken riktar sig till specialpedagoger som möter barn dessa som beskrivs ha särskilda behov. Tidigare forskning kring barn i svårigheter, barn med särskilda behov eller barn i särskilda undervisningsgrupper påvisar att problemorsakerna ofta beskrivs som individuella och biologiska och därmed problematiseras inte den sociala kontextens reciproka påverkan. Denna studies resultat befäster tidigare forskningsresultat om att problemorsaker oftast beskrivs som individuella och biologiska. I studien framkommer tre huvudteman kring hur eleverna som är diagnosticerade med Aspergers syndrom framställs. Dessa teman är: svårigheter, förmågor och inkludering. Svårigheter är vidare det tema som förekommer mest frekvent i samtliga artiklar vilket påvisar att dessa elever övervägande gestaltas, av sig själva och av andra, utifrån det som kan tänkas vara orsaken till deras svårigheter, konsekvenser av deras svårigheter och genom olika beskrivningar av de som avviker och är annorlunda. I resultatet påvisas att inkluderingsdiskurserna kan ha motstridiga betydelsebildningar med underliggande diskurser som får motsats effekt.