Pedagogisk kartläggning : Hur arbetar skolor med behovsinventering inför skrivandet av åtgärdsprogram?

Sammanfattning: Sammanfattning Vi som har valt att skriva om pedagogisk kartläggning heter Marielouise Lundin, 4-9 lärare och arbetar i år 7-9 och Marie Mellwing, fritidspedagog och arbetar på en F-6 skola. Vi valde det här ämnet för att vi genom vår pedagogiska erfarenhet upplever att det inte finns några tydliga svar på hur en kartläggning ska genomföras. I bakgrunden hittar läsaren b l a vilka direktiv som ställs från Skolverket, Lpo 94 (Läroplanen för förskola, skola och fritidshem) vilka rekommendationer som beskrivs i Salamancadeklarationen om elever i behov av särskilt stöd och om kartläggning inför skrivandet av åtgärdsprogram. Vi valde att intervjua fyra specialpedagoger och tre speciallärare, eftersom de i de flesta fall har ansvar för skrivandet av åtgärdsprogram eller i alla fall ingår i den processen. Vi använde oss av en intervjuguide med relativt öppna frågor för att kunna möta den vi intervjuade och fånga upp intressanta trådar i intervjusamtalet. Vi ville få en djupare förståelse för hur och om skolorna kartlade elevernas behov innan de upprättar åtgärdsprogram. Undersökningen har en hermeneutisk ansats med empiriskt förhållningssätt, eftersom vi under arbetets gång ville vara öppna för andra tolkningar. Syftet med den här uppsatsen är dels att beskriva och förklara hur fyra specialpedagoger och tre speciallärare arbetar med pedagogisk kartläggning på individ och miljönivå. Resultatet visar att skolorna gör någon form av kartläggning. När det handlar om att kartlägga på individnivå, så görs detta på olika sätt t ex genom screening. Klassrumsmiljön är det som pedagogerna tittar mest på när det gäller miljön, men specialpedagogerna och speciallärarna beskriver också att de tittar på barnens interaktion med varandra genom social kartläggning och lek-observationer. Två av specialpedagogerna tar inte upp något om hur de kartlägger klassrumsmiljön. Arbetsgången och metoderna för hur de kartlägger ser olika ut. Några skolor gör en grundlig kartläggning på flera områden innan de går vidare. Av vår undersökning kan vi utläsa att två kommuner har tydliga metoder för screening, den tredje har det inte. Gemensamt för de tre kommunerna är att det finns ett kommunövergripande elevhälsoteam, dit pedagogerna skickar ärenden som de inte finner lösning på eller som kräver experthjälp. Alla speciallärare och specialpedagoger, som kommer från tre olika kommuner, samtalar kring ärenden och elever, med elever, med andra pedagoger, arbetslag och föräldrar. Exempel på hinder för kartläggning av miljön, som har framkommit i intervjuerna, är tiden som inte räcker till och arbetsbelastningen som kan bli för stor för både pedagoger, speciallärare och specialpedagoger. Ett annat hinder är den kunskapssyn som pedagogen har. Det är av stor vikt vilken grundsyn som genomsyrar organisationens tankar och pedagogik och den kunskapssyn som råder i skolan. De flesta av specialpedagogerna och speciallärarna säger att de bestämmer i olika sorters grupper hur de ska gå tillväga när de ska kartlägga barns behov av särskilt stöd.