Om vi saknar kultur kan vi alltid köpa en

Sammanfattning: Den här studien handlar om internationella och nationella uppköp som idag lockar många företag och som anses vara en attraktiv satsning för att effektivisera verksamheter. Bolag hoppas på synergier genom ett annat bolag som de förvärvar, men dessvärre visar studier att gränsöverskridande förvärv i större utsträckning misslyckas med att skapa värde. Det kan bero på kulturella skillnader som förhindrar en lyckad integration mellan företagen. Men för att se om detta verkligen stämmer är det intressant att studera om nationella förvärv når mer framgång, eftersom kulturella skillnader då inte bör påverka resultatet. Studiens fokus ligger på Storbritannien som är det land inom EU som gör flest uppköp. Syftet med den här studien är att mäta om brittiska uppköp tenderar att lyckas bättre än de gränsöverskridande förvärven. Studien tittar även på om de internationella uppköpens framgång/misslyckande kan kopplas till just kulturella skillnader. Som referensram används främst Hofstedes kulturella dimensioner som är ett mått på olika länders kulturer. Dimensionerna är kvantitativa och baserar sig på ländernas attityder till bland annat maktdistans och osäkerhetsundvikande. För att studera området utgår studien ifrån en kvantitativ metod och beräknar företagens avkastning på aktien, så kallat HPR, efter ett uppköp. HPR beräknas även på marknadsindexet. Sedan beräknas överavkastningen BHAR utifrån HPR. Det görs även multipla regressioner där de kulturella dimensionernas påverkan på BHAR beräknas. Resultatet i studien visar att det inte finns någon signifikans mellan ett företags överavkastning (BHAR) och de kulturella dimensionerna. Studien kan heller inte påvisa att de brittiska uppköpen lyckas bättre än de gränsöverskridande.