EGENINTRESSSE ELLER SAMARBETSVILJA? En kvantitativ studie om varför ambitionsnivån i staters klimatpolitiska löften skiljer sig åt

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Statsvetenskapliga institutionen

Sammanfattning: Genom att nästan samtliga av världen länder undertecknade Parisavtalet finns nu en gemensam klimatpolitisk målsättning: den globala medeltemperaturen ska hållas under 2 graders ökning i jämförelse med den preindustriella nivån. För att uppnå detta har varje stat formulerat löften om de utsläppsminskningar de utlovade. Forskning på dessa löften visar att länders ambitionsnivå skiljer sig åt. Denna studie syftar till att öka förståelsen av denna variation. Med hjälp av den neorealistiska och neoliberala teorin kan denna uppsats visa vilken betydelse länders egenintresse och samarbetsvilja skulle kunna ha för att förstå variationen i ambitionsnivåer. Egenintresse hos länder har mätts genom medlemskap i G20 och exponering för klimatförändringar, medan samarbetsvilja har mätts utifrån medlemskap i mellanstatliga organisationer. Den statistiska analys som gjorts visar att medlemskap i mellanstatliga organisationer och ambitionsnivå i klimatpolitiska löften inte har något samband. Däremot verkar det finns en indikation på att medlemskap i G20 sammanfaller med en lägre ambitionsnivå i länders utfästelser. Uppsatsens resultat tyder också svagt på att en högre grad av exponering för klimatförändringar hänger samman med en högre ambitionsnivå. Dessa samband står dock inte oemotsagda och bör därför förstås med en viss försiktighet. De slutstater som kan dras är att den neorealistiska teorin på ett bättre sätt kan förklara variationen mellan länder. Den neoliberala teorin verkar inte kunna öka förståelsen för ambitionsnivån i länders klimatpolitiska löften.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)