BENLEDNINGSMÄTNING VID ANVÄNDANDE AV BYGEL OCH SOFTBAND En jämförande studie av luft-ben-gap och självupplevd komfort vid olika anläggningstryck

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna studie har varit att undersöka om det ses någon skillnad i mätresultat mellan bygel och softband samt om det finns någon skillnad i upplevd komfort. Metod: Sjutton personer deltog i studien. Fastställning av bentrösklar utfördes med bentelefon B-71 vid användande av bygel P-3333 och två olika softband. Skillnad i luft-ben-gap mellan bygel och softband har undersökts för frekvenserna 0,5 till 4 kHz. Vid 2 kHz undersöktes också luft-ben-gap samt komfort vid olika tryck (3 N, 4 N, 5,4 N). Gradering av komfort gjordes för alla tryck på en modifierad Borg-skala. Resultat: Det sågs en statistisk signifikant skillnad i mätresultat mellan softband och bygel vid alla frekvenser förutom 0,5 kHz. Softbandet fick sämre svar än luftledning vid alla frekvenser utom 1 kHz. Den största skillnaden i luft-ben-gap sågs vid 4 kHz med ett medelvärde på 5,27 dB till bygelns fördel. Deltagarna upplevde en större komfort vid användande av softband och lägre tryck gav högre komfortgradering. Konklusion: Enligt denna studie kan det konstateras att det finns en statistisk signifikant skillnad i mätresultaten mellan bygel och softband men endast vid 4 kHz är denna skillnad kliniskt relevant. Ingen signifikant skillnad vid 2 kHz benledningströskel fanns vid de olika trycken hos softbandet. Ett softband kan vara ett bra verktyg till testbatteriet exempelvis när benledaren konstant flyttar på sig eller anomalier som försvårar placering av bygel. Ett softband framtaget för B-71 bör användas kliniskt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)