”Jag älskar att prata med barnen” - En kvalitativ studie om förskollärares användning av literacy som ett språkfrämjande verktyg.

Sammanfattning: Sammanfattning Syftet med vår studie är att undersöka och synliggöra hur förskollärare arbetar språkfrämjande med literacy i förskolan. Detta då bland andra Skolverket (2018) poängterar vikten av att tidigt introducera läs- och skriftspråket för barn samt uppmanar förskollärare att ta tillvara på barns intresse för olika sorters bilder och texter. Studien är genomförd med hjälp av kvalitativ metod, med vilken vi genomfört sex stycken semistrukturerade intervjuer med förskollärare som arbetar i olika åldersgrupper och på tre olika förskolor. Empirin är analyserad med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och med hjälp av en rad olika begrepp såsom literacy, kommunikation, den proximala utvecklingszonen, medialiteracy, scaffolding och meningsskapande. Vårt resultat visar att förskollärarna arbetar aktivt med literacy i språkutvecklande syfte. Respondenterna berättar om språksamlingar, arbete med bildstödet takk (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), högläsning, pedagogiska applikationer i lärplattan, boksamtal med mera. Analysen av resultatet visar upp en bild av förskolläraren i ett nytt medielandskap i förhållande till både literacy och det sociokulturella perspektivet. Vidare så visar vår analys upp betydelsen av det relationella lärandet samt vikten av en rik språkfrämjande miljö. Analysen visar också att förskollärarna intar rollen av the more capable peer och lotsar barnen fram till nya kunskaper inom den proximala utvecklingszonen. Vi fann även, som motsats till vikten av det relationella lärandet, att förskollärarnas roll blev förskjuten till förmån för både den fysiska lärmiljön och verksamhetens digitala verktyg.