Misstanke om krigsbrott under asylprocessen - Om principen aut dedere aut judicare i svensk rätt och dess tillämpning på folkmordslagen (2014:406)

Sammanfattning: Sverige har både ett intresse och en skyldighet att inte låta grova krigsbrottsförbrytare få uppehålla sig inom landets gränser utan att prövas straffrättsligt. Enligt reglerna i utlänningslagen kan en särskild situation uppstå då asylsökande som, genom att begå krigsbrott innan sin ankomst till Sverige, exkluderas från rätt till asyl men ändå inte kan återsändas på grund av att han eller hon riskerar att utsättas för tortyr eller dödsstraff. Enligt folkrättsliga regler finns en allmän rättighet för stater att åtala personer för de grövsta internationella brotten. Brotten som berörs i uppsatsen är folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, dessa har jus cogens-status. Genom analys av de internationella förpliktelser som Sverige har åtagit sig i form av traktater och sedvanerätt, kan konstateras att Sverige också har sådan skyldighet. Denna skyldighet benämns som principen aut dedere aut judicare, att åtala eller utlämna och omfånget av denna skyldighet är definierat i Internationella domstolens praxis Habré-fallet. Gällande hanteringen av brottsmisstankar under asylprocessen finns officiella instruktioner till handläggarna på Migrationsverket att överlämna ärendet till beslutsfattare med specialkompetens. Vid konstaterad misstanke lämnas fallet vidare till Krigsbrottskommissionen hos polisen och en straffrättslig process inleds i samarbete med Internationella åklagarkammaren i Stockholm. I svensk lagstiftning är brotten kriminaliserade genom folkmordslagen. För att åtala för brott som begåtts utomlands krävs som huvudregel åtalsförordnande från regeringen. Sammantaget når den svenska processen upp till de krav som etablerats i Internationella domstolens praxis. Viss förbättringspotential skulle kunna konstateras gällande förfarandet vid åtalsförordnande, vilket det finns lagförslag på.