Artilleribataljonen och vapenanskaffning : taktiskt eller organisatoriskt rationellt?

Sammanfattning: Försvarsmakten har förändrats från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Det har inneburit nedläggningar och omstruktureringar av organisationer. Artilleriet är en av de vapenslag som har gått från flertal regementen till idag ett regemente. Artilleribataljonen som är artilleriets insatsförband har kännetecknas som ett förband med lång räckvidd och kraftig verkan. Med pjäser som har kaliber 15,5cm understödjer de manöverförbanden. Idag har artilleribataljonen 8cm granatkastare som sekundär beväpning, ett vapen som har dålig räckvidd jämfört med 15,5cm pjäser, ett vapen som inte kan bekämpa pansar mål eller precisionsbekämpa. Detta arbete är en studie om varför artilleribataljonen anskaffat 8cm granatkastare. Är det av taktiskt rationella anledningar eller är det organisatoriskt rationella anledningar? Arbetet utgår från två hypoteser som förklarar varför artilleribataljonen anskaffat 8cm granatkastare. Studien visar på att artilleribataljonen utökar sina uppgifter genom att anskaffa 8cm grankastare. Det gör att artilleribataljonen har teoretiska möjligheter att konkurrera om platser vid eventuella missioner eller en platsvid Nordic battlegroup. Studien analyserar även artilleribataljonens uppgifter, dessa uppgifter skall organisationen klara av. Enligt resultatet har artilleribataljonen inte de förutsättningarna att lösa alla uppgifter utan 8cm granatkastare. Därför är det taktiskt rationellt att anskaffa 8cm granatkastare som sekundär beväpning.