Allmännyttiga bostadsföretags kombination av affärsmässighet och samhällsansvar : Med uthyrningspolicy i fokus

Sammanfattning: Den nya allbolagen som trädde i kraft år 2011 innebär att allmännyttiga bostadsföretag ska agera affärsmässigt samtidigt som de tar sitt samhällsansvar. Uppsatsens syfte är att få förståelse för hur allmännyttiga bostadsföretag kombinerar kravet på affärsmässighet med samhällsansvarstagande. För att förankra problemformuleringen läggs särskild tonvikt på företagens uthyrningspolicys. Anledningen till att företagens uthyrningspolicys valdes som särskilt fokus var att det identifierats som ett område där det kan tänkas uppstå en motstridighet mellan affärsmässighet och samhällsansvarstagande. Metoden som använts för att uppnå syftet är av kvalitativ natur och består av besöksintervjuer med representanter från fyra allmännyttiga bostadsföretag samt dokumentstudier av företagens uthyrningspolicys. Genom att jämföra intervjupersonernas utsagor samt relatera dem till den teoretiska referensramen har nedanstående konkluderats. De allmännyttiga bostadsföretagen verkar under olika lokala förutsättningar. Det innebär att kombinationen av affärsmässighet och samhällsansvar sker genom en anpassning till den lokala kontexten. Företagen är vidare kommunägda vilket innebär att ägarens främsta intresse inte nödvändigtvis är maximering av kortsiktig aktieägarvinst vid varje enskild investering. Istället kan de allmännyttiga bostadsföretagen ha ett långsiktigt helhetsperspektiv på sin verksamhet. Vidare framgår av intervjuerna att kombinationen sker genom att företagen tar sådant samhällsansvar som gynnar såväl samhällets välfärd som företagets långsiktiga lönsamhet. Kombinationen sker även genom ett hänsynstagande till affärsmässigheten och samhällsansvaret vid rangordning av sina intressenters anspråk. När det kommer till de intervjuade företagens uthyrningspolicys är indikationen att de vill ta ett så stort samhällsansvar som möjligt genom att ställa låga krav. Således blir det kravet på affärsmässighet som sätter tröskeln för hur lågt kraven kan ställas.