God sed och riktade emissioner

Sammanfattning: En av de viktigaste aktörerna på aktiemarknaden är Aktiemarknadsnämnden (AMN). Även om nämndens formella kompetens är omfattande, ankommer det inte på nämnden att avgöra hur aktiebolagslagen (2005:551, ABL) ska tolkas. Trots detta är nämndens förhållningssätt till ABL ofta av stor betydelse för rättsläget, rörande riktade nyemissioner på den svenska aktiemarknaden. Uppsatsen diskuterar särskilt hur nämnden förhåller sig till avsteg från företrädesrätten, riktade emissioner till befintliga aktieägare samt emissionsrabatter. Vidare granskar arbetet huruvida det finns en etablerad riskzonsprincip inom aktiemarknadsrätten, vilket innebär att ett beslut eller en åtgärd som ligger i riskzonen för att vara otillåten enligt generalklausulen i ABL, inte bör kunna vara förenlig med god sed på aktiemarknaden. Uppsatsen visar att nämndens förhållningssätt till riktade emissioner och generalklausulen inte alltid är enhetlig. Trots detta kan det fastställas att god sed sällan ställer högre krav än det som framgår av ABL. Efter en analys av nämndens uttalanden och doktrin, blir det tydligt att det finns vissa skäl som medger avsteg från företrädesrätten samt omfattande emissionsrabatter. Nämnden har framfört att det krävs sakliga skäl för att ett aktiemarknadsbolag ska kunna avvika från företrädesrätten. Det är till exempel fall där syftet med emissionen inte kan uppfyllas genom en företrädesemission. Uppsatsen visar att bolag som befinner sig i en finansiell kris bedöms annorlunda än bolag som driver sin verksamhet under normala omständigheter. Det finns alltså vissa skäl som anses vara godtagbara. Dessa godtagbara skäl påverkas av vad det är för typ av bolag som ska genomföra emissionen. Aktiebolag med begränsad likviditet och intjäningsförmåga på kort sikt, så kallade förväntningsbolag, bör enligt nämnden ha ett restriktivt förhållningssätt till emissionsrabatter. Uppsatsen fastställer även att det enligt nämndens praxis inte finns någon uttalad gräns för emissionsrabattens storlek. Nämnden menar istället att det ska finnas en viss spännvidd mellan vilka emissionsrabatter som är godtagbara. Riktade emissioner till befintliga aktieägare begränsas till viss del, eftersom ett sådant beslut kan strida mot generalklausulen i aktiebolagslagen. I uppsatsen diskuteras vilka som ska anses vara ”befintliga aktieägare”. Nämnden betraktar nämligen vissa aktieägare i bolaget som utomstående parter. Detta gäller i situationer där det riktas en nyemission till befintliga aktieägare men då dessa är utvalda i en annan egenskap än aktieägare. I sådana fall kan aktieägaren betraktas som en utomstående investerare. När emissionen riktas till befintliga aktieägare, förefaller de godtagbara skälen vara betydligt färre än när emissionen riktas till utomstående parter. Nyemissioner till befintliga aktieägare bedöms alltså annorlunda än riktade emissioner till utomstående parter.