Våga fråga, för barnets bästa : En uppsats om pedagogers uppfattningar om modellen Barnets Bästa för mottagande av nyanlända barn i förskolan

Sammanfattning: Enligt Rädda Barnen (2016) flydde år 2015 över 30 miljoner barn, tusentals av dem hamnade i Sverige. Samtidigt är vårt land ett utav de länder där segregationen ökar allra mest (Lunneblad, 2013 b). För att stoppa segregationen finns inga snabba lösningar, arbetet måste utföras från grunden. Med anledning av det politiska världsklimatet och det faktum att Sveriges förskolor har och fortsätter att ta emot nyanlända barn genomfördes år 2011-2012 utvecklingsprojektet Barnets Bästa, i Göteborg. Syftet med projektet var att ge stöd till pedagoger som tar emot nyanlända barn (Göteborgs Stad, 2014). Svensk förskola är internationellt känd för att hålla en god kvalitét (Skolinspektionen, 2016) och har en god grund att ta emot nyanlända barn. För att möjliggöra en god integrering behöver dock de handlingsmodeller som finns, däribland Barnets Bästa, utvärderas. Syftet med vår studie var att, utifrån en fenomenografisk ansats, undersöka pedagogers uppfattningar om hur det var att arbeta med modellen Barnets Bästa i förskolans verksamhet. Vidare syftade studien till att undersöka pedagogers uppfattningar om hur modellen Barnets Bästa kunde bidra till att skapa en trygg miljö för nyanlända barn. Genom kvalitativa intervjuer sammanställdes resultatet som bearbetades med hjälp av tidigare forskning och litteratur. Resultatet visade att pedagogerna var nöjda med innehållet i Barnets Bästa och att modellen upplevdes så effektiv att pedagogerna ville utöka användningen av modellen till samtliga barn i verksamheten. Samtidigt uppfattade pedagogerna att arbetet med Barnets Bästa var tidskrävande och svårt att genomföra i praktiken. I diskussionen kopplades resultat samman med teori, forskning, styrdokument och metod.