Överviktsprincipens vara i svensk rätt? - En studie av ett alternativ till bevisbördereglerna ur ett rättssäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: I många tvistemålsrättegångar råder osäkerhet om ett rättsfaktum föreligger eller inte. Det kan exempelvis röra sig om att domaren inte vet om en betalning skett eller ej. Domaren kan inte avstå från att avgöra målet. Ofta tas förgivet att just en bevisbörderegel ska användas, även fast överviktsprincipen är ett alternativ. Rättssäkerhet är en grundbult i en fungerande rättsstat. Bör då inte den lösning som ur rättssäkerhetssynpunkt är den främsta vara huvudregel? Syftet med denna uppsats är därför att kritiskt granska den svenska ordningen, genom att utreda om överviktsprincipen kan tillämpas inom ramen för den nuvarande ordningen och om principen bör tillämpas ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Den generella uppfattningen i svensk rätt är att osäkerheten om ett rättsfaktums existens ska lösas genom en bevisbörderegel. Vilken av parterna som ska åläggas bevisbördan är inte på det generella planet reglerad i lag. Ofta söks svar i generella principer utbildande i doktrin. Normalt måste beviskravet styrkt uppnås, det finns dock flera undantag. Den svenska ordningen bestod tidigare av legal bevisteori och en bestämmelse om hur bevisbördan skulle fördelas mellan parterna. Artikel 6 EKMR ställer vissa rättssäkerhetskrav på den svenska processordningen. Mest centralt är att parterna ska behandlas lika och att ena parten ska gynnas på den andres bekostnad. Överviktsprincipen innebär att den av parternas version som är mest sannolik läggs till grund för domen. Vid en tillämpning av överviktsprincipen åläggs ingen av parterna någon bevisbörda. Överviktsprincipen tillämpas i Norge som normalkrav i tvistemål. De främsta argumenten för en tillämpning av principen är den leder till flest materiellt riktiga domar och att den likabehandlar parterna. Argument emot en tillämpning är att domstolen inte bör grunda ett avgörande på en så låg sannolikhet som principen kan medföra och att den leder till fler materiellt oriktiga domar. Utredningen visar att det inte finns något hinder mot en tillämpning av överviktsprincipen i den svenska ordningen. Det finns dessutom stöd för tillämpningen av principen i doktrin, praxis och förarbeten. Slutsatsen är att det är möjligt att tillämpa överviktsprincipen inom ramen för gällande rätt. Av utredningen framgår även att överviktsprincipen är mer förutsägbar, likabehandlar i större uträckning och leder till flest materiellt riktiga domar i förhållande till dagens ordning. Slutsatsen är därför att överviktsprincipen ur ett rättssäkerhetsperspektiv bör tillämpas framför dagens ordning.