Förhandsbedömning i teori och praktik En jämförelse mellan vad forskningen visar och socialsekreterares tillämpning

Sammanfattning: Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.