Bindningsstyrkan mellan glaskeram och ett laboratorieframställt stansmaterial. En in-vitro pilotstudie.

Sammanfattning: Introduktion/Syfte. Intresset för och användandet av adhesiv cementering av keramiska material har ökat under de senaste åren. Detta har lett till ett ökat intresse att kunna jämföra olika studiers resultat med varandra och därmed har även intresset för att utveckla internationella standarder inom forskning ökat. Syftet med denna studie var att jämföra den adhesiva bindningsstyrkan mellan ett laboratorieframställt material innehållande kvartsmjölsförstärkt epoxyresin (Sipoxy), med emalj och dentin. Detta för att avgöra om Sipoxy kan användas som en standardiserad ersättning istället för tänder i in vitro studier som utvärderar bondade keramiska rekonstruktioner. Material & metod. 12st laboratorieframställda Sipoxy-block tillverkades och 12st extraherade tänder bäddades in i epoxy-block. Samtliga tänder planslipades så att en yta på 28mm2 emalj skapades. 24st IPS Empress puckar med motsvarande area bondades till de 24 blocken. Samtliga provkroppar utsattes för artificiell åldrig och genomgick sedan ett skjuvtest. De 12 inbäddade tänderna slipades därefter så att en 28mm2 stor dentinyta togs fram och genomgick därefter samma procedur som de andra 24 provkropparna. Erhållen data analyserades med en ensidig variansanalys (One-way ANOVA). Resultat. Man fann ingen signifikant skillnad (p > 0,05) i bindningsstyrka mellan en glaskeram och något av de tre modellmaterialen; Sipoxy, emalj och dentin. Slutsats. Trots begränsningen vid en in vitro studie kan Sipoxy tänkas kunna ersätta tandmaterial i liknande studier. Det krävs dock fler studier för att säkerhetsställa denna slutsats