Erfarenheter av att vara närstående till personer med Huntingtons sjukdom : en beskrivande litteraturstudie

Sammanfattning: Introduktion: Huntingtons sjukdom (HS) är en neurologisk sjukdom som är ärftlig. Sjukdomen påverkar hjärnans nervceller och ger symtom som ofrivilliga ryckningar i extremiteterna. Sväljsvårigheter och problem att formulera meningar är också något som medföljer sjukdomen. I ett senare stadie av sjukdomen är personen helt beroende av att få hjälp med vardagliga sysslor som att kliva upp, gå på toaletten och duscha. Anhöriga blir ofta vårdare åt den sjuka.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva erfarenheter hos närstående till personer med HS, samt att beskriva undersökningsgrupperna ur de valda artiklarna som använts i föreliggande studie.  Metod: Studien är en beskrivande litteraturstudie som är baserad på 11 vetenskapliga artiklar. Databaserna som använts för att hitta artiklar är PubMed och Cinahl.  Resultat: Partners till personer med HS anpassade sej till de nya förhållandena och övervägde ganska snabbt om de ville bli vårdare eller om de ville skiljas. Barn till föräldrar med HS hade inget val och fick ta mycket vuxenansvar i hemmet. Med sjukdomens progress blev vårdandet tyngre och närstående lade sitt eget liv ”på vänt”. Oron för framtiden hanterades genom att förneka eller att förbereda sej. Förståelse och hjälp fick närstående från andra i liknande situation. Sjukvården idag visste lite om sjukdomen och närståendes behov vilket skadade förtroendet. Slutsats: Närstående och anhörigvårdare upplevde en stor förändring i livet när sjukdomen blev värre. De kände oro och stress inför framtiden och deras relation till den sjuke förändrades med tiden. De möttes ofta av okunskap om sjukdomen. Anpassad information och stöttning längs vägen var något närstående önskade, men sällan fick uppleva. All tid och alla känslor gick åt att ta hand om och oroa sej för den sjuke. Rädslan för att gemensamma barn bar på genen var ständigt återkommande.