En väl fungerande lönebildning

Sammanfattning: Sammanfattning Uppsatsens frågeställning berör lönebildningen och systemet för lönebildning. Sedan 1997 har den svenska lönebildningen utgått från det märke som industrins parter kommer överens om. Parterna inom industrin är lönebildande på den svenska arbetsmarknaden. Övriga parter förhåller sig sedan till denna lönenorm, eller märke. När andra branscher sedan förhandlar och behöver medling från statliga medlingsinstitutet, har medlingsinstitutet en praxis att inte föreslå avtal som lägger sig över industrins märke. Staten sanktionerar därmed nuvarande lönebildningssystem. Frågorna som behandlas i uppsatsen är dels vad som särskiljer industriavtalet från tidigare system för lönebildning och dels om industriavtalet är en konsekvens av nuvarande ekonomiskt/politiskt paradigm. Är således staten en tydligare aktör än vad bilden om parternas autonomi ger utryck för? Genom att jämföra industriavtalssystemet med den tidigare modellen solidarisk lönepolitik kan skillnader i statens agerande utrönas. Lagstiftarens intentioner med lönebildningen belyses genom en grundlig genomgång av förarbetena inför instiftandet av medlingsinstitutet. I mitt arbete kommer jag fram till slutsatsen att staten i högsta grad är en mycket aktiv part när det kommer till lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden. Lagstiftaren har inte bara isolerat parterna till en viss typ av lönebildning utan spelar en mycket aktiv del i densamma. Denna slutsats gäller både den solidariska lönepolitikens period och i nuvarande system.