Karaktärisering av hästar med fri fekal vätska – nutrition och skötsel

Sammanfattning: Fri fekal vätska är ett tillstånd hos häst, då hästens träck uppvisar två separata faser; en fast fas med träckbollar och en vätskefas med fri vätska. Faserna kan avges tillsammans eller vid separata tillfällen. I dagsläget är orsaker till fri fekal vätska nästintill helt outforskat. Många hästägare anser att utfodring med inplastat vallfoder ligger bakom denna fasindelning av träcken. Syftet med denna studie var att göra en deskriptiv analys av hästar som uppvisar fri fekal vätska. Studien baseras på en enkätstudie riktad till ägare av svenska och norska hästar med fri fekal vätska. Enkäten innehöll frågor om ålder, kön, storlek, kroppstyp, träning, inhysning, utfodring, gastrointestinala sjukdomar etc. Efter utgallring av otydliga eller ej kompletta svar fanns 545 individer kvar att inkludera i resultatet. Resultatet från enkätstudien visade att de medverkande hästarna till största delen var medelålders varmblodshästar som användes till lättare arbete. Över 60 procent av hästarna var av hanligt kön (58,5 procent valacker och tre procent hingstar) och endast 38,5 procent var ston. Huvuddelen av hästarna åt hösilage som grovfoder, de flesta fick också någon form av kraftfoder och/eller tillskottsfoder. Alla hästar vars svar analyserades uppvisade enligt ägaren lös träck vid utfodring med inplastat vallfoder. Ca 60 procent av hästarna angavs inte uppvisa lös träck vid utfodring med hö, och ungefär lika många respondenter (60 procent) svarade att de såg en skillnad i hästens träckkonsistens vid byte från inplastat vallfoder till hö. Andra faktorer som potentiellt kan vara relaterade till fri fekal vätska som diskuteras i studien är bland annat betydelsen av en grovfoderanalys, bakteriekontamination av dricksvatten, könspredisponeringen och inverkan av hagtyp. Utöver enkätstudien utfördes en allmänklinisk undersökning av fem hästar som uppvisar fri fekal vätska. I denna kliniska studie noterades att tre av hästarna hade något ökade tarmljud och flera av hästarna hade tecken på fri fekal vätska i svans, på bakben och runt analöppningen. I övrigt var hjärt- och andningsfrekvens, kroppstemperatur och dehydreringsgrad inom normalvariation. Hästarna ansågs kliniskt friska men de ökade tarmljuden väcker misstanke om ökad tarmmotilitet. Av resultatet från både den stora enkätundersökningen och den mindre kliniska studien att döma verkar fri fekal vätska finnas hos hästar i alla åldrar och typer, med olika användningsområden, utfodring och skötsel. Den sparsamma mängden tidigare forskning inom området i kombination med studiens upplägg, speciellt avsaknaden av kontrollgrupp i enkätstudien, gör det svårt att dra några klara slutsatser utifrån resultatet. Flera mer specifika studier krävs för att hitta orsaker och potentiella behandlingar till fri fekal vätska.