Nya metoder för att detektera AhR-aktivitet i fiskceller

Sammanfattning: Toxicitetstester på bland annat fisk är ett viktigt verktyg för att samla kunskap om kemikaliers effekter i akvatiska miljöer. Samtidigt finns det flera anledningar att försöka minimera antalet tester på levande djur; till exempel ekonomiska, praktiska och inte minst djuretiska skäl. Ett alternativ till dessa ekotoxikologiska djurförsök är användning av cellbaserade metoder in vitro. Odlade cellinjer från olika arter har använts inom forskningen i flera årtionden, däribland toxikologiska studier. I denna studie gjordes en serie försök med syftet att utforma en metod för mätning av aktivering av arylhydrokarbonreceptorn (AhR) i zebrafiskceller, som mått på toxisk påverkan. Det gjordes genom att cellerna transfekterades med en plasmid innehållande ett AhR-känsligt element som vid aktivering av Ah-receptorn inducerar transkription av luciferas, vars kvantitet sedan kunde mätas som luminiscens och på så vis fås ett mått på AhRaktiveringen. Även generell celltoxicitet mättes i parallella försök. Resultaten visade att TCDD och benzo(a)pyrene aktiverar AhR i varierande grad beroende på koncentration och cellinje (ZFL eller ZF4). B-naftoflavone gav endast aktivering i högsta koncentrationen som användes, 62,2 nM, hos ZFL, och ingen tydlig aktivering alls i valda koncentrationer hos ZF4. Dessutom gjordes försök med olika plasmidförhållanden, celldensiteter och användning av serumfritt medium för att försöka optimera metoden och göra den känsligare. Små förändringar kunde ses i dessa försök, som bör tas hänsyn till i utförandet. Dock skulle fler upprepningar behöva göras för säkrare resultat. Som bäst sågs en fold induction avseende reporteraktiviteten (AhRaktivitering -> luciferas -> luminiscens) på ca 12 för ZFL och 8 för ZF4 i de högsta koncentrationerna som användes. Den lägsta koncentrationen som gav en signifikant ökad reporteraktivitet var 1 nM hos ZF4 och 0,34 nM hos ZFL.