Familjeåterförening - En komparativ studie mellan Sverige och Danmark

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen har varit att jämföra tredjelandsmedborgares, icke-europeiska medborgares, möjlighet till familjeåterförening i Sverige och i Danmark. Uppsatsen redogör därför för ländernas regleringar, hur länderna uppfyller sina internationella åtaganden och hur reglerna tillämpas i praktiken. Uppsatsen är avgränsad till kärnfamiljens möjlighet till familjeåterförening, vilket avser makar, sambor och barn. Artikel 8 Europakonventionen stadgar en rätt till skydd för privat- och familjelivet. Artikeln har enligt Europadomstolen ansetts innefatta en rätt till familjeåterförening för kärnfamiljen. I artikel 10 Barnkonventionen stadgas dessutom en skyldighet för konventionsstaterna att säkerställa att en begäran om familjeåterförening inte medför negativa följder för sökanden och dennes familj. Som fördragsslutande stater måste Sverige och Danmark iaktta dessa bestämmelser. Länderna måste dessutom iaktta sina europarättsliga åtaganden, vilket innebär familjeåterföreningsdirektivet och rörlighetsdirektivet för Sveriges del och endast sistnämnda direktiv för Danmarks del. Att Danmark endast är bundet av rörlighetsdirektivet beror på landets förbehåll till EU:s asyl- och invandringsregler. Dessa internationella åtaganden hindrar länderna från att utforma och tillämpa sina nationella bestämmelser som de vill. Sveriges och Danmarks bestämmelser rörande familjeåterförening finns i 5 kap. 3 § och 3 b-e §§ utlänningslagen respektive 1 kap. 9 § och 9 c § udlændingeloven. Uppsatsen visar att det förekommer relativt stora skillnader mellan ländernas regleringar. Danmark ställer till exempel krav på ålder, anknytning, försörjning och ekonomisk säkerhet medan Sverige endast ställer ett försörjningskrav. Danmarks stränga krav medför att tredjelandsmedborgares möjlighet till familjeåterförening i Danmark är mer begränsad än i Sverige. Förutom att Danmark fick kritik av Europadomstolen i Osman mot Danmark för att ha ställt för stränga krav, förefaller båda länderna uppfylla sina internationella åtaganden.