Modersbeteende hos människoapor i fångenskap

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Trots förbättringar sedan tidigare år är otillräckligt modersbeteende hos människoapor i fångenskap fortfarande ett problem som behöver åtgärdas. Syftet med denna litteraturstudie är därför att kartlägga de orsaker som påverkar modersbeteende hos människoapor och vad man kan göra för att förbättra situationen. De orsaker som togs upp i olika studier var kortisolnivåer som ett mått på stress, sexhormoner innan förlossning, miljö, modersuppfostran jämfört med handuppfödning, grupphållning istället för social isolering och förstföderskor mot erfarna föderskor. Förutom dessa faktorer togs även maternell träning för att öka bra modersbeteende upp. De olika studierna var svåra att jämföra med varandra på grund av stora skillnader i studiepopulationer samt olika definitioner av vad bra modersbeteende är. Detta kan ha gett signifikanta resultat i en studie vars resultat inte hade blivit signifikant i en annan studie. Det här visar ett stort behov av mer forskning av både större populationer samt med en gemensam definition av vad bra modersbeteende är. Trots det här kan man dra slutsatsen att bra modersbeteende hos människoapor i fångenskap är beroende av flera olika faktorer. De viktigaste faktorerna är huruvida individen själv blivit uppfostrad av sin mamma eller fått leva i en social grupp med en naturlig åldersfördelning och på så sätt kunnat observera bra modersbeteende hos andra mödrar i gruppen. Det är dock viktigt att komma ihåg att individuella skillnader förekommer och att vissa individer helt enkelt inte är kompetenta som mödrar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)