Häxor i periferin : Trolldomsprocesser i Småland 1604-1619.

Sammanfattning: Häxor i periferin. Trolldomsprocesser i Småland 1604-1619. Uppsatsen undersöker de tidiga trolldomsprocesserna i Småland. Det är en kvalitativ fallstudie som undersöker rättspraxis med en genusteoretisk utgångspunkt, under perioden 1604-1619. Studien analyserar sjutton fall av trolldom samt de nyare rättsbruken vilket kompletteras med en omfattande kontextbeskrivning. Teorin grundar sig i Yvonne Hirdmans genussystem med de två bärande logikerna dikotomi och hierarki, samt en tredje logik om rangordning inom könen. I teorin kan man även finna ett struktur- och aktörsperspektiv. Syftet med studien är att undersöka trolldomsprocesser så som de tog sig uttryck i ett perifert område under tidigt 1600-tal. Studien är uppbyggd kring tre frågeställningar: - Vad ansågs utgöra de specifika brotten i trolldomsmålen? - Vilka var aktörerna som agerade inför rätten (svarande, kärande samt vittnen) och vad kännetecknar dem utifrån kategorier som ålder, social ställning, civilstånd, kön etc.? - Vilka genusuppfattningar ger de agerande i rätten (svarande, kärande, vittnen samt den dömande instansen) i trolldomsprocesserna? Specificeringen av brotten är kategoriserade i rykte om trolldom, vidskepelse, signeri och lövjeri samt förgörning. Studien visar att de flesta som är anklagade för trolldom är kvinnor, det konstateras dock att män oftare än kvinnor är aktörer på tinget genom att vara de som anklagar, företräder och vittnar. Rättsfallen visar en tydig hierarki där mannen är överordnad kvinnan, vilket även visar på en dikotomisering, där manligt och kvinnligt hålls isär. Kvinnan beskrivs sällan som en egen individ i rättsprotokollen utan har benämningar som någons hustru. Rangordningen inom det egna könet blir också tydlig i männens fall, då präster och äldre män tenderar att ha mer inflytande. Samt i kvinnornas fall genom att det skrivs om dannekvinnor, rediga och ärbara, i motsats till de trollkunniga.