Lärande i påbyggnadsutbildning : Symbiosen mellan utbildning under längre tid och lärande i arbetslivet

Sammanfattning: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur blivande speciallärare under påbyggnadsutbildning utvecklar sitt lärande i spänningsfältet mellan formellt utbildning och informellt lärande i praktiken. För att uppnå studiens syfte användes en trianguleringsmetod som tillvägagångssätt. Där 89 blivande speciallärare under påbyggnadsutbildning svarade på studiens enkät, samt att 8 blivande speciallärare, och 4 examinerade speciallärare blev intervjuade. Samtliga respondenter studerar eller studerade Speciallärarprogrammet på Stockholm universitet. Med avsikt att svara på studiens syfte leddes studien av fyra forskningsfrågor; (1) Hur beskriver de blivande speciallärarna att spänningsfältet mellan formellt lärande under utbildning och informellt lärande i praktiken påverkar deras lärande?; (2) Om det finns en skillnad mellan de blivande speciallärare som är tidiga vs. sena i sin påbyggnadsutbildning, hur utvecklas då lärandet över tid?; (3) Hur beskriver de blivande speciallärarna för sitt lärande i relation till olika personer omkring dem?; (4) Föregår den semiformella relationen ett semiformellt lärande? Studiens resultat analyseras med stöd av Communities of Practice. Resultatet visade att spänningsfältet mellan den formella utbildningen och det informella lärandet i praktiken gav de blivande speciallärarna förutsättningar för ett meningsskapande, då de menar att det bästa med utbildningen är att de kan kombinera de två olika arenorna. Vidare visar resultat och analys att tiden under påbyggnadsutbildningen har gjort att de blivande speciallärarna har förändrat sitt språk för att beskriva professionella problem, vilket ökar de blivande speciallärarnas gemenskap. Avslutningsvis visade studien att den semiformella relationen föregår ett semiformellt lärande, detta kunde härledas då de blivande speciallärarna i stor utsträckning använder sina kurskamrater för att utveckla sitt lärande.