Adversativa och deskriptiva betydelserelationer i svenskt teckenspråk

Sammanfattning: Denna studie undersöker hur adversativa och deskriptiva betydelserelation markeras i satser och hur manuella och icke manuella signaler används för att markera dess betydelserelationer i det svenska teckenspråket. Olika områden i denna studie belyses för att de har betydelse för markering av adversativa och deskriptiva betydelserelationer och kan påverka för hur vi markerar tecken och icke-manuella signaler i teckenspråkssatser: teckenrummet, icke manuella signaler och ordföljd som kan variera. Det visar att det är både tecken och icke-manuella signaler som markerar de två betydelserelationerna beroende på kontexten i teckenspråkstexter. När man använder markörer för betydelserelationer så används tecknen i sina grundformer. Det kan också finnas några teckenvarianter på ett tecken. Tydliga markörer med icke-manuella signaler för betydelserelationer är blickriktning, upphöjda eller nerdragna ögonbryn och ögon som är uppspärrade eller kisande. Placering av tecken i teckenrummet kan betraktas som en markör.