En översikt av processen kring tidig mobilisering av invasivt ventilerade intensivvårdspatienter : En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Patienter som blir inlagda på intensivvårdsavdelningar (IVA) blir ofta sängliggande under längre perioder. Mobilisering har visats ha flera positiva effekter på patienternas återhämtning. Studier visar att invasivt ventilatorbehandlade patienter inte alltid blir mobiliserade som de borde. Immobilisering av dessa patienter har en rad negativa effekter på kroppen. Syftet med denna studie är att beskriva processen med förberedelser, utförande, tillvägagångssätt samt utvärdering för tidig mobilisering av intensivvårdspatienter med invasiv ventilatorbehandling. Studien har genomförts som en litteraturstudie. Resultatet visade att det är av stor vikt i förberedelserna att förändra kulturen på avdelningen, samt att ha en stark ledare som driver processen framåt. För att kunna göra en bestående förändring är det också viktigt att ta reda på de ”barriärer” som utgör hinder för att intensivvårdspatienter blir mobiliserade som till exempel översedering. Hänsyn måste tas till neurologiska, respiratoriska och cirkulatoriska faktorer då de spelar en stor roll för patientsäkerheten. Utförandet kräver gott samarbete och kommunikation mellan intensivvårdssjuksköterska, sjukgymnast och övriga medlemmar i teamet för att få tidig mobilisering att fungera. Utvärdering och dokumentation är viktigt och gör det lättare att planera och förbereda mobilisering inför nästa tillfälle. Komplexiteten kring intensivvårdspatienter gör det svårt att implementera en standardiserad vårdplan. En vårdplan för mobilisering av varje enskild patient skulle kunna finnas i patientens datajournal, där mobiliseringen är graderad i olika nivåer, vilket skulle kunna fungera som ett verktyg och beslutsunderlag för mobiliseringsåtgärder.