EU:s aktörskapacitet : en analys av Europeiska unionen som aktör inom utrikes- och säkerhetspolitikens område

Sammanfattning: Amsterdamfördraget som trädde i kraft 1999 hade bland annat som mål att, med unionens svagaagerande på Balkan i minnet, reformera och utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikenskapad sex år tidigare genom Maastrichtfördraget. Denna uppsats syftar till att analysera de förändringarsom skedde i EU:s aktörskapacitet inom den andra pelaren i samband med Amsterdamfördraget samtpåvisa dessa förändringar i unionens konkreta arbete i ett fall. För detta ändamål används en modell avGunnar Sjöstedt framtagen för värdering av unionen utifrån dess strukturella förutsättningar. Detempiriska materialet utgörs till stor del av unionens officiella dokument och fördragstexter men även förområdet relevant litteratur har använts.Analysen visar på den grundproblematik som råder inom området i form av en intressekonflikt mellangemensamt agerande och medlemsländernas inflytande över förd politik. Uppsatsen lyfter fram tvåförändringar som trots denna konflikt stärkt unionens förutsättningar att agera på det internationellaplanet. Dessa är införandet av befattningen hög representant för den gemensamma utrikes- ochsäkerhetspolitiken samt ökade möjligheter till flexibilitet vid beslutsfattande. Unionens konkreta arbetehar analyseras utifrån dess agerande mot Makedonien. Här visar analysen på ett stärkt engagemang frånunionens sida där den höge representanten med sina resurser spelat en stor roll. Unionens stärkta förmågatill agerande i Makedonien måste anses som en framgång för den gemensamma utvecklingen, dockkvarstår att se om detta går att upprepa i ett större och mer komplext fall.