Sjuksköterskors erfarenheter i mötet med äldre kvinnor med demenssjukdom utsatta för våld i nära relation i ordinärt boende : en intervjustudie

Sammanfattning: SAMMANFATTNING   Enligt den internationella etiska koden för sjuksköterskor (ICN) så ska sjuksköterskan handla för att skydda enskilda personer när deras hälsa hotas av andras handlingar. Personer med demenssjukdom kan få svårigheter att uttrycka sina behov, vilket ställer krav på omgivningen att kunna läsa av kroppsspråk vid illabefinnande. Personcentrerad vård rekommenderas vid demenssjukdom. Äldre kvinnor med demenssjukdom löper dubbel risk än andra äldre att utsättas för våld i form av vanvård från vårdare. De utsätts oftare för våld av personer som är kända för dem snarare än en främling. Tecken på våldsutsatthet skiljer sig hos personer med demenssjukdom jämfört med andra våldsutsatta och de blir inte alltid bemötta och betraktade som ett brottsoffer. Våld kan vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller bestå av vanvård och försummelse och är ett allvarligt hot mot kvinnornas hälsa. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med kvinnor 65 år och äldre med demenssjukdom, utsatta för våld i nära relation i ordinärt boende. Studien är genomförd med en kvalitativ forskningsansats. Resultatet baserades på sju intervjuer med sjuksköterskor, vilka arbetade i hemsjukvården inom kommunal vård- och omsorg. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, med stöd av en intervjuguide. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjudata.   Resultatet visade att de vanligaste våldsutövarna var makar/manlig partner. Ansträngd och utlämnad anhörigvårdarsituation kunde leda till våldsutövning. Kvinnornas våldsutsatthet förmedlades via kroppsspråket, beteendeförändringar och identitetsförvirring. Möten med våld kunde framkalla sårbarhet hos sjuksköterskor. Insikt om våld uppstod under intervjuerna: som till exempel vikten av lika omhändertagande som yngre våldsutsatta och erfarenheter kring specifik omvårdad. Att vård- och omsorgspersonal samt anhöriga får kunskap om demenssjukdomar och att öka medvetenhet om våld beskrevs som betydande i våldsförebyggande arbete. Likaså vikten av tidig information, utbildning och samtalsstöd till anhöriga. Sjuksköterskor kan möta äldre kvinnor med demenssjukdom som är utsatta för olika former av våld. Anhörigvårdare kan börja utöva våld mot kvinnorna som en konsekvens av livet med demenssjukdomen. Kvinnornas hälsa och identitet påverkas av våld och demenssymtomen kan förvärras. Dessa kvinnor får inte alltid samma omhändertagande som andra våldsutsatta yngre, vilket de har rättighet till. Viktiga delar i omvårdnaden av kvinnorna kan vara att inge trygghet och en känsla av inkludering. Även kontinuitet och personkännedom om kvinnorna kan vara av betydelse för att förebygga ohälsa. Anhöriga och vård- och omsorgspersonal behöver få kunskap om demenssjukdomar och våld för att kunna förebygga våld. Anhöriga är även i behov av tidig information och stöd från professioner inom hälso- och sjukvård och kommunal vård- och omsorg för att underlätta vårdarsituationen.   Nyckelord: Demenssjukdom, våld i nära relation, våldsutsatta äldre kvinnor, personcentrerad vård, intervjustudie