Striden om Vindelälven: början till slutet på den svenska vattenkraftsutbyggnadesepoken

Sammanfattning: Utbyggnaden av vattenkraften var en viktig del av industrialiseringen i
Sverige. Ett nytt skede i denna historia inleddes på 1950-talet då alltfler
invändningar började resas ur naturskyddssynpunkt. Motsättningarna mellan
naturskydds- och utbyggnadsintressena kulminerade vid 1960-talets slut i
striden om Vindelälven. Den kom att markera början till slutet för den
svenska vattenkraftsutbyggnadsepoken

Hur avgörande denna på naturskydds- och forskningsintressen grundade
motståndsopinion var för den fortsatta vattenkraftsutbyggnadens historia är
inte helt lätt att avgöra. Tydligt är att vattendragen dittills hade byggts
ut i den turordning som de kraftekonomiska motiven inbjudit till.

En liknande utveckling ägde rum i Norge, där vattenkraften hade där en ännu
större nationalekonomisk betydelse. Även i Norge hade vid tiden för
Vindelälvsstriden ett liknande motstånd växt fram, men det förmådde inte
stoppa den fortsatta älvexploateringen. Det lyckades inte heller trots den
hårda striden om Altaelven 1978-81, den ojämförligt hårdaste kraftmätningen
mellan statsmakten och älvutbyggnadsmotståndare i Skandinavien med
demonstrationer, vägockupationer, hungerstrejker och en polisinsats som
saknade motstycke under efterkrigstiden.

Kraftekonomin vägde tungt i Norge, men det fanns också en annan faktor till
att ta med i bilden, nämligen elsektorns struktur. Den beskrivs ingående i
en doktorsavhandling av Atle Midttun. Hans tes är att den kännetecknas av
något han kallar segmentering. Med detta avses att samhällelig styrning
fragmentiseras till relativt autonoma sektoriella beslutsarenor. Det
innebar att trots ändrade ekonomiska förhållanden, med en överexpansion
inom elproduktionen redan från 70-talet, så fortsatte älvutbyggnaderna helt
enkelt p g a tröghet i systemet.

Det råder ingen tvekan om att även den svenska elsektorn utgör ett
starkt ”segment” med avsevärd tröghet och autonomi. Det kan förklara att
utbyggnadsplanerna hade drivits längre än vad som kunde motiveras
ekonomiskt på måttligt lång sikt. Vid Vindelälven hann denna verklighet upp
Vattenfall. Jag menar att detta är huvudskälet till att Vindelälven inte
byggdes ut.

Därav följer inte att motstånd och opinioner inte har spelat någon roll.
Vindelälven hade kunnat byggas ut, men då hade Kalixälven kommit som nästa,
ännu mer svårmotiverade projekt. Opinionsteorin ger inte den viktigaste
förklaringen till att vändpunkten kom för svensk vattenkraftsutbyggnad. Det
visar inte minst jämförelsen med Alta.